Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1856, sida 2

——— — —Uä— i———— — — ———Thm————— hade hans tankar tagit en annan riktning, ty han stannade plötsligt framför Elise, som tankfull stirrade på den kolnande brasan i kaminen. — Nu kommer turen till dig, sade han uppbragt. — Hvad menar du? — Nu få vi se, om du också, liksom de uppstudsige bönderne, kan genomdrifva din vilja. — I hvilket hänseende? — I det, att du ej vill ha min vän, herr v. Kleist. Se så misslynt ut du behagar; det hjelper dig icke. Vi hafva nu kommit ett par at dina snedsprång på . spåren, och derför är det alldeles nödvändigt, att du får en man, som håller tummen på ögat på dig. Du har nattetid, medan den gamle presten var sjuk, besökt honom, eller rättare en karl, som lär vara Möllers slägting ... en bokhållare . . . kan du neka till det? — Att jag om aftonen besökt den gamle pastorn, som jag älskade så mycket, det nekar jag icke, men att det var bokhållarens skull är osanning. — da visst, ja visst, så påstår du, men jag vet, att det just var för bokhållarens skull du gjorde deder utflygterna. Herr v. Kleist känner alltsammans, men han är öfverscende med dig och har lofvat att ickedestomindre taga dig till hustru. Just nu är han inne hos mamma, för att berätta en liten historia om Alfred, som han en morgon träffade i halfrusigt tillstånd hos en obekant familj. Det är hyggliga syskon jag har! : (Forts.)