Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1856, sida 1

teri med anspräksfullhet, oförskämdhet med omoralitet. Hennes själ hade blott behöft ett annat omhölje, och hon skulle blifvit en af dessa vedervärdiga ettersprutande drakar, som förekomma i ÅTusen och en natt. Rudolf hade fattat öm tillgifvenhet för henne, men den grymma fröken var långt ifrån att besvara den; emellertid var hon alltför klok att bortstöta en friare, som fadren så väl behöfde till genomdrifvande af sina planer. Herr v. Kleist, som för närvarande var gäst på Maarholm, tycktes befinna sig serdeles väl derstädes och. hade i dag efter en kort diplomatisk inledning anhållit hos Rudolf om hans syster Elises hand. Detta kom icke alldeles oväntadt, ty herr v. Kleist nade ofta på ett förblommeradt sätt låtit förstå sin afsigt. Han kunde derför genast svara honom, att han (baronen) ej hade något emot partiet, utan skulle tala med sin syster derom, hvaremot han öfverlät åt friaren sjelf att göra den gamla friherrinnan gynnsamt stämd för denna förening. Den inmurade jungfrun träder mer och mer i bakgrunden, medan Rudolf tänker på systerns giftermål med herr v. Kleist. Han säger sig sjelf, att det är ett passandde parti, som hon kommer att göra, och är öfvertygad, att Elise i tidernas längd skall bli lycklig med sin man.