Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1856, sida 1

Yttrande af Geijer om Fransyska revolutionen. Uti de nyss utgifna Geijers föreläsningar öfver Menniskans historia hafva vi återfunnit en hastig karakteristik af den första Fransyska revolutionen, hvilken synts oss ganska märklig och väl värd att bringas till den stora allmänhetens kännedom. Få yttranden torde bättre än detta vittna om Geijers rättskänsla såsom historieskrifvare och hans mod att, när det gällde, uttala äfven de mest oangenäma sanningar. Vi rekommendera derföre efterföljande lilla utdrag ur den 6:te föreläsningen till läsning och betraktelse: Iden om en utveckling hos menskligheten till ett gemensamt ändamål är någonting som tillhör 18:de seklet, och kunde först uppkomma sedan man fått medvetande om rättigheter, inherenta i menniskans natur, ej blott grundade på positiv lagstiftning. Denna kärnid för all mensklig utveckling är likväl till sin egentliga uppkomst ej så ny, utan finnes redan, om ock blott i förebilder, uti gamla historien, och den kan i sjelfva verket ej vara främmande för någon historia; men in i historien bröt den först med christendomen och dess uppenbarelse, som vindicerade menniskan åt det fullkomliga, himmelska riket. Så länge dock, såsom vi nämnt, skulle det draga ut innan denna id fick sin tillämpning på det verldsliga samhället. Detta dröjsmål med christendomens insteg i afseende på det menskliga samhället hade sin grund deruti, att kyrkan blef någonting helt annat än christendomen sjelf. Det kunde ej blifva fråga om ett sådant insteg så länge kyrkan var så trångbröstad, att hon ej medgaf kättare några rättigheter. Främling var i gamla tider det samma som fiende: detta hade kyrkan användt på motsatsen mellan kristna och kättare. Det var denna förstenade gestalt af kyrkan som höll menniskans id fången. Den lösgjordes visserligen genom reformationen, ehuru endast till en del, emedan denna blott satte en ny auktoritet; och erkännandet af menniskan är ej ett verk af någon kyrka, utan af verldsliga konflikter; hvilket resultat kyrkan blott nödtvungen upptagit. Denna id utgick sålunda ur de stora Europeiska krigen oeh fick fast fot genom Westfaliska freden. Använd på historien, hade den till resultat menniskans historia, hvilken således uppkom genom erkännandet att hvarje menniska har rättigheter. — — — Så kan ej nekas, att, ehuru den hvälfning, vi omtalat, ej nådde sitt mål, emedan den aldrig var fullt medveten af detsamma, utan fattade det såsom ett blott yttre, den likväl haft stora, outplånliga resultater, och var grundad på iden af medfödda menskliga rättigheter. Deremot är det visserligen å andra sidan bekant, i hvilka brott, i hvilket chaos af förvirring, i huru mycken oreda och blod denna revolution störtade det samhälle, der den utbröt: detta, äfvensom dess irreligiositet, har man alltför ofta upprepat, och vi neka ej heller dertill. Menniskan bestod slätt nog i det prof, hvarpå en ökad frihet henne satte. Men mot en sådan