Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1856, sida 2

af lika underslef blottställa hela den svenska jernhandeln. — I den del at det ofta omtalade stämpelmålet i Halmstad, som rör enspännaren Friberg, har stadens Rådhusrätt fällt utslag: att Rådhusrätten hade tagit i öfvervägande det, som i målet förekommit med afseende på Friberg, och fastän mer än half bevisning har erhållits, att Friberg sig till vinning och Kongl. Maj:t och Kronan till förfång gått till väga vid afstämplingen af tidningspapper, förklarar Rådhusrätten likväl i anseende till Fribergs förnekande och de afgifna vittnesmålens osammanstämmighet, Friberg icke kunna till saken fällas, enär fullständig bevisning mot honom saknas, utan eger han rättighet att genast komma på fri fot, men vare skyldig att betala 3 rdr 40 sk. bko såsom ersättning till de på hans begäran instämde vittnena. Slutligen anmärktes i utslaget, att det väl har blifvit utredt under målets gång, att Friberg med stor vårdslöshet skött sitt, honom af vederbörlig förman gifna, uppdrag såsom stämplare, i det han, tvertemot Landskamererarens förbud, dels stämplat papper annorstädes, in på landskontoret, och dels stämplat i förskott åt boktryckare Börjesson, som utgifver Halmstadsbladet; (mot det, att Börjesson skulle vid nästa liqvid till ränteriet äfven betala det, som förskottsvis stämplats, såsom det äfven skedde); men då Friberg redan på begäran har erhållit afsked från sin tjenst som enspännare, fann Rådhusrätten nämnde vårdslöshet ej kunna till någon serskild åtgärd å dess sida föranleda. Före utslagets afkunnande ställdes på Friberg ytterligare några frågor angående förvaringen af stämplarne. Han svarade då, att dessa stämplar hade varit uti hans vård och att de aldrig varit uti någon annans hand, undantagandes då han hade varit i Jeunssons hus och stämplat, ty då hade det händt, att Jeunsson hade fått taga stämpelen och gått ut med den i ett annat rum för att rengöra densamma, hvilket upptagit två eller högst 3 minuter, och att, då han hade tagit stämplarne med sig från deras förvaringsställe på slottet, hade han haft dem i sin rockficka och att de liggat der äfven under natten, vid de tillfällen, då han efter skedd stämpling på e. m. hade tagit dem med sig till sin bostad, för att påföljande morgon taga dem åter med sig till slottet, samt att denna hans rock under natten hängt uti hans sofrum, och stämplarne således ej kunnat derifrån borttagas, honom ovetande. Ransakningen fortfar i den delen af stämpelmålet, som rörer boktryckare Jeuusson. Tidn. Göta meddelar följande resume förklaringen angående ångfartyget Erik Nordevalls? förolyckande: År 1856 den 7 Juni, kl. 7 förmiddagen, anmälde kapten C. J. W. Bergström, i egenskap af befälhafvare å ångfartyget Erik Nordevall, att samma fartyg förliden gårdag, klockan vid 6 på aftonen, sjunkit straxt utanför, i sjön Wettern belägna, ön ÅJungfrun, efter att 15 å 20 minuter förut hafva af till stället anlände ångskonerten Santesson utbogserats från ett invid samma ö utgående, för Bergström okändt stenref, hvarå Nordevall föregående kl. 1 qv. till 4 c. m., under afsegling från Wadstena till Göteborg, satt på eller med full machin påseglat, utan att, oaktadt all påkallad och erhållen hjelp, under tiden kunnat däknlossas; protesterande nu Bergström emot alla möjligen uppkommande ersättningsanspråk för de härigenom orsakade förluster, hvilka utan hans tillgörelse eller vållande skola tillkommit, och förklarade: att vid utgången från härvarande hamn, fartyget styrdes af ror garen Eriksson, för hvilken, såväl som för I kaptenen, det antydts; att man kunde gå Jungfrun hur nära som helst; att, komne utanför Östnässja udde, kaptenen nedgått å halfdäck, derunder Eriksson, kaptenen ovetande, gått till kojs. efter att söräaflemnat rodret till besättningskarlen Carl sson från Göteborg, hvilken ej mer än en gäng förut passerat häremellan och Göteborg; att, äfvenväl för denne, det vid Jungfrun varande stenref var okändt och något säkert sjökort å fartyget icke tillgängligt; att genast efter fartygets påsättning nödflagg hissades och flere skott lossades, som hade till följd båts ankomst från Fjuk, hvaremellertid last m. m. akterhalades och pumparne oupphörligen arbetade; att undersökning å fartyget anställdes för utrönande af Ii . hvars läge intill kölen och storlek ej kunde skönjas, enär troligen en större sten i hålet fastnat, men genom hvilken läcka vattnet i mängd inflödade; att bud till Motala mekaniska verkstad äfvensom till Wadstena afsandes, med underrättelse om olyckan och begäran om hjelp, derunder ångskonerten Motala Ström? ditkom, utan att förmå däintaga Nordevall; att emellertid bergning al godset och en del inventarier företogos och med fartygets lossande oupphörligt arbetades utau framgång tills i går eftermiddag, då efter af ångskonertarne Santesson? och Föreningen gemensamt gjordt försök, fartyget lösrycktes från stenrefveln och af Santesson? bogserades åt land, sjelf arbetande med sin ångkraft; att vid lösryckandet läckan troligen betydligen vidgats, emedan vattnet några minuter derefter uppmärksammades i mängd inströmma, så att fartygets sjunkande förutsågs icke kunde hindras, hvarföre folkets bergning skyndsamt ombesörjdes; förmenande Bergström, att han och besättning gjort allt hvad i deras förmåga stått för fartygets los hvilket styrmannen Westin, rorgängaren S och besättningskarlen Eliasson jemte machinisterne Berggren och Berglund äfvensom eldarne Levander ech Anders Andersson samt arbetskarlarne J. Aug. Jaensson, J. W. Styrlander. Joh. Pettersson och gossen Claes Joh. Johansson vitsordade; tilläggande kapten Bergström att fartyget, före dess begagnande, i vår undergått behörig besigtning, derom instrumentet skall af honom innehafvas. och att all erforderlig räddningsattiralj i bruk