Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1856, sida 2

1 7 4 w Å ler sedan! utan att kunna få rum, ofta löpande fara att nödgas tillbringa sin dag eller sin dant ändamål efter adresskalendern, så får men ej hade afsättning; stannar han nu i bryderi på gatan, oviss om hvilken väg han skall gårdsföreningens park, uppvuxen på några få rande af följande fråga: ar Srotebovia CM 8t01 I stad eller ej? Ser man på den massa af fartyg, den skog af master som dess hamn omarmar, det lif och den rörelse der råder, de ångbåtar som dagligen, ja stundligen ila af och an, med hvarje år ökande det nät af kommunikationer som sammanbinder staden med utlandet och våra inrikes farleder, så är Göteborg onekligen en stor stad; finner man deremot, såsom förhållandet var vid vår ankomst, att ett enda vid Lessö strandadt fartyg, låt vara ett mycket stort, kan öfversålla hamn, gator, bryggor, kanaler och menniskor med bomullsbalar och bomullstappar, flygande omkring i luften som snöflingor, bomull snart sagdt hvart man tog vägen — så är det odisputabeit ännu en liten stad. — Ser man dess stora hamngata med sina palatslika hus, sin börs, sin Gustaf Adolfs staty, sina kanaler, trädplanteringar och bryggor, så är anblicken deraf verkligen stor; betänker man sedermera att Göteborg eger blott en enda dylik gata, så är det ännu blott ett utkast till vår handelshufvudstad man skådar framför sig. — Besinnar man vidare, att Göteborg hade gaslysning före Stockholm, att det uppbyggt verkliga praktbyggnader till arbetarebostäder: får man reda på den gigantiska planen till hamnens utvidgning, till stadens enskildta jernväg. enkom för transporter I. inom densamma, hvilken skall i bågform så godt som omgifva staden, anslutande sig till den stora Göteborgs-Stockholmsbanan; får man höra hvad jorden kostar i Göteborgs grannskap, ända till 1000 rdr rgs pr tunneland, troligen, näst tobaksjorden vid Åhus i Skåne, den dyraste i Sverige: ser man det ena fabriksföretaget organiseras efter det andra med förlagskapitaler af millioner — besinnar man allt detta, tydande på en jättelikt fortgående utveckling, så är Göteborg en stor, en myeket stor stad. I Men om den resande, en kall och blåsig regnvädersdag, sjuk och klen, anländer till Göteborg, stiger af från ångbåten och ser sig om efter några fortskaffningsmedel, t. ex. någon hyrvagn eller droska. så finner han till sin förtret och missräkning att någon dylik inrättning till resandes beqvämlighet har Göteborg ej att erbjuda: måste han sedan gå sig trött från hotell till hotell, och hvilka hotelnatt på gatan; lyckas han ändtligen att erhålla logis, klär om sig och går ut, i affärer eller att söka någon bekant, och frågar för såhan det svar: att ingen dylik finnes, att en sådan visserligen utgafs för några år sedan, välja, men beslutar sig med djup misströstan att fråga de förbigående — lyckliga infall! då först får han besked på hvart han skall taga vägen, — ty hvar och en Göteborgare eller åtminstone hvarannan känner gatan och huset der hvar och en bor. — Främlingen lemnar derför Göteborg med det intryck att när allt kommer omkring är Göteborg ändå en småstad. — Men — dröjer han något längre derstädes, besöker han trädår såsom genom ett trollslag: får han reda på hvad som är gjordt för stadens försköning, de planer som hvarje år derför ytterligare uppgöras och — sättas i verkställighet; de allmänt nyttiga företag, de välgörenhetsinrättningar Göteborg hyser — så stannar han åter oviss antingen han befinner sig i en stor stad eller ej. — I Summan på texten torde vara: att om Göteborg hvarken kan sägas vara en stor stad eller en liten, så är den dock ofelbart en storartad stad. — I den åt bergshandteringen särskilt ägnade engelska tidningen Mining Journal för den 14 dennes, läses följande: En mäklare af betydenhet i City, anhåller om vår medverkan att afslöja bedrägligheter som till en betydlig grad utöfvas i rörelsen med svenskt jern. Nyligen har svenskt jern härstädes blifvit såldt såsom hamradt jern, hvilket befunnits vara valsadt; jern från samma land här försåldt såsom ordinärt smidesjern (malleable merchant) har bevisat sig vara sådant som afsetts för ståltillverkning eller såkalladt ståljern; hvarjemte svenskt stål blifvit afyttradt här såsom hamradt, ehuru det är valsadt och sedermera endast hamradt på ytan. Detta bedrägerisystem tillskyndar våra ostindiska köpmän ofantlig förlust, på samma gång som det förorsakar mycket besvär åt mäklarne: vår sagesman, såsom sjelf mäklare, anser sig derföre berättigad att göra sitt yttersta att lägga detta underslef i dagen. De här omnämnda bedrägerierna lära vållat en icke obetydlig oro på den svensk-engelska jernmarknaden. Skulle de hafva sitt ursprung i Sverge, hvilket vi hoppas icke vara händelsen, böra de lätteligen kunna uppdagas, då valsverken i landet icke äro flera än att de kunna kontrolleras. Önskligt vore att man härom komme till visshet, för att afskudda från svenska jerntillverkaren en obehörig misstanke, eller ock för att upptäcka