Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1856, sida 2

bresundsposfenms sednaste Memoirer öfver den förflutna veckam, hafva följande pikanta lydelse: Detta är dock en sak af det allvarsamma slaget. Oss, vårt fädernesland, intresserar det visserligen mera, och detta med rätta, att prins Oscar gör i Frankrike sådan lysande lycka som — dansör, ypolkeur accompli, (alla sylfider vare med honom!) men äfven detta andra har dock sitt intresse och I det rörer en vidare krets. Jag menar den utbrustna oenigheten mellan England och Nordamerika. Visserligen låta underrättelserna från Newyork ännu temligen virrvarrigt, men det synes dock kunna numera tagas för afgjordt att den engelska ministern Crampton verkligen fått, såsom det artigt heter: sina pass, det vill säga: erhållit tillsägelse att packa sig sin väg såsom numera öfverflödig person. Telegrafen har, i det ögonblick vi skrifva detta, ännu icke meddelat oss huruvida den amerikanska ministern i London det oaktadt tillåtes förblifva på sin post eller om äfven han fått order att packa in. Jag röstar för det sednare. Och sålunda är då, enligt vidtaget skick och bruk i den politiska verlden, allting färdigt till krig. I sjelfva verket erfar man också att amiral Dundas hissat sin flagga på jag minns ej riktigt hvilket jätteskepp, men nog af: hissat sin flagga. Blixt och bombkanoner! Ett par fregatter hafva likaledes lagt ut, färdiga att vid första vink göra sin pligt. Rule Britannia! Trenne mindre ångare stå redan på språng, för att göra en liten preliminär afstickare till Amerika och se efter hur sakerna egentligen stå. vOld England for cver! pet återstår alltså blott, att det verkligen smäller till. Antingen du först eller jag först! Och sä en kamp på lif och död, mellan tvenne verldar! Det der kan, som sagdt, bli något som heter duga; saken är af allvarsamt slag. Det är endast Times, så vidt jag vet, som ännu tager hela historien temligen lugnt. Detta aktade blad har en ide. En förbaskadt originell! En verkligen oerhördt bizarr! Eller när hörde man väl maken? De respektiva diplomaterna — yttrar Times — erhålla sina pass och resa sina fär Den diplomatiska förbindelsen afbrytes. Nåväl! — är det derför absolut nödvändigt att vi skola ha krig? Är det? Jag skulle för min del verkligen i ödmjukhet våga tro det! När den diplomatiska förbindelsen är afbruten, hur vore det väl möjligt att icke allting skulle ramla hals öfver hufvud? Det har man dock hittills antagit som ett axiom. Det hör till allmänna statsoch folkrätten. Den Times är en naiv tosing, när den sätter till! Man skulle kunna lefva i fred och ro med hvaran) 1 kilogram — 21 sv. (ö.