Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1856, sida 1

— — — — T — vingar sväfvade hans tankar mot himmelen, och ett nytt lif började inom hans bröst. Han kände sig dubbelt stark, dubbelt fri, och lifvets verklighet betraktade han med skaldens blick. Då sången upphörde, var hans hjerta så fullt, att han knappt förmådde framstamma några ord, för att tacka Marie, men deras blickar möttes, och samma eld, som brann i hans, trodde han sig finna i hennes. Ofverlycklig vandrade han hem och drömde hela natten om Marie. Och hon? En ung flickas kärlek är såsom en rosenknopp, som på en varm sommardag hastigt utvecklar sig i solens strålar. Denna afton blef det Marie klart, att hon älskade Hartug. Men det var en stilla och mild kärlek, som brann i hennes själ; den hade ej med sinligheten att skaffa. Det förekom henne, som om hon hade läst en skön dikt, som på en gång blifvit verklighet; hennes själstillstånd var sådant som apostlarnes måste hafva varit, då Den Helige Ande kom öfver dem. Och följande morgon, då hon kastade en blick ut genom fönstret, blef hon likasom öfverraskad öfver att se träden utan blad och marken utan blommor, ty i hennes tankar var sommar. Då fattades hon för första gången af en trånad efter sitt hjertas älskling, och hundra ljufva aningar genomflögo hennes själ.