Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1856, sida 1

Utrikes NV yheter. AMERIKA. Hr Marcys depesch till hr Dallas beträffande centralamerikanska angelägenheterna ger vid handen, att presidenten med sitt anbud att hänskjuta tvisten till en kompromiss ingalunda menar att frångå den i Amerika hyllade tolkningen af Clayton-Bulverska fördraget. Enkannerligen protesterar hr Marcy emot hvarje erkännande af brittiska protektoratet öfver Mosqvito-kusten. Föremål för kompromissen skola, enligt hans mening, blott vara vissa faktiska förhållanden, t. ex. bestämmandet af gränserna emellan brittiska kolonien Belize och Honduras, frågan om öarne i viken höra till Honduras eller icke, regleringen af Mosquito-indianernas gränsor och deras territoriska rättigheter. Af hvad som här blifvit antydt, synes att engelska regeringen måste beqväma sig till ytterligare betydliga eftergifter, bara för att blifva sams med den amerikanska om de vilkor, under hvilka kompromissen skall äga rum. I den halfofficielle vÖösterr. Cor.? skrifves från Paris, att Yankees äro för sluga att börja ett krig med England, utan att på förhand vara förvissade om Frankrikes neutralitet. Nu har kejsar Napoleon vid flera tillfällen varit missnöjd med deras politik och skulle snart finna en förevänning för att göra gemensam sak med England. Amerikanska ministern i Paris, hr Marsh, som noga känner Louis Napoleons tänkesätt och som säges utöfva stort inflytande på president Pierce, skall uppbjuda hela sin öfvertalningsförmåga för att förmå denne att antaga Frankrikes bemedling. Franska sändebudet i Washington, hr Sarteges, handlar på samma sätt. Hr Cramptons utvisning torde alltså endast vara ett sätt att bana väg för Frankrikes bemedling, på det att Amerikanska regeringen ej måtte synas vika för England. Den af folkrepresentanten Brooks misshandlade senatorn Sumner befinner sig i ett mycket betänkligt tillstånd. Den komit senaten nedsatt i och för Sumners affär har kommit till den slutsats, att det icke tillkommer senateu, utan representanternas hus, hvaraf Brooks är medlem, att döma den brottslige, hvadan saken bör hänskjutas till detta hus, samt ransakningsprotokollerna jemte en afskrift af komitöens utlåtande tillställas detsamma. Denna åsigt har gillats af senaten. Den i samma sak af representanternas hus nedsatta komite, föreslår, med 3 röster emot en, att hr Brooks bör utdrifvas ur huset. Att det blir en häftig debatt, då detta förslag kommer under förhandling i huset, kan man taga för afgjordt. Södern tar med oförminskad hetta och fräckhet parti af hr Brooks. En tidning i Baltimore går ända derhän att proponera en hedersskänk åt honom af ett präktigt rör, i stället för det han slagit sönder på hr Sumner. Under sådana förhållanden är det ej underligt, om Brooks bibehåller all sin fräckhet och trotsighet. En senator, general Wilson, som dristat sig att qualificera hans uppförande som rått och vildt, har han sändt en utmaning; men W. svarade, att han skulle anse sig begå ett brott om han duellerade med Brooks, att han dock icke återtoge något af hvad han sagt samt skulle veta att möta våld med våld, om han blefve anfallen. Hr Webb, en aktad publicist, proponerar i tidningen Courier and Enquirer de icke slafhällande staterna att skicka till kongressen män, som äga mod och styrka att vare sig med pistol, påk eller knytnäfve bekämpa och stäfja söderns äckliga öfversitteri. IIan konstaterar redan, till stöd för sin mening, att de väldsbragder, hvartill kongressmedlemmar gjort sig skyldiga, alla föröfvats af män från södern, eller anhängare af slafveriet. Den skamfläck dessa scener satt på amerikanska samhället återfaller alltså i dubbelt mått på slafveriet, denna institution, som demoraliserar sina försvarare i högre grad än sina offer. De första berättelserna om förödelserna i Lawrence befinnas ha varit något öfverdrifna. De förstörda husens antal är blott 4. Flera mord och andra dåd hafva dock i partiernas raseri emot hvarandra blifvit begångna.