Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1856, sida 2

Landsorten. hFPran WESTERVIK skrifrves d. 11 dennes: En sällsynt tillaragelse har inträffat här i orten, att en Elgko törirrat sig ända ned till grannskapet af vår stad, nemligen till Wistingsö i Gamlebyviken, der den sökt sig en fristad mot jägarens kula, men olyckligtvis blef af två okynniga bonddrängar den 7 i denna månad skjuten, Man ser häraf, att de i lag stadgade böter mot oloflig jagt, ingenting förmå mot vinstbegäret och okynnet. Det skjutna djuret, at hvars tänder man kunde sluta att dess ålder varit omkring 3 år, hade en höjd af omkring 6 fot och var till kroppen ungefär lika stor med en mindre ko. Enligt uppgift hade det, förföljdt inom Dalhems socken, fiytt åt Gamleby socken till Norrlandet, sedan det mellan Nygård och Gamleby summit öfver den der smala viken. Elgen ntgör de Skandinaviska skogarnes största prydnad och kronan för alla jagtbara djur i norden. Fordom, då befolkningen var ringa och skogarne vidsträcktare och tätare, funnos elgar i rikets alla landskap, äfven i det sydligaste Skåne, der uti de gamla torfmossarne ofta finnas horn och någon gång hela skeletter, hvilka ådagalägga att elgen fordom var betydligt större än nu. Att elgen fordom funnits i stor mängd i Westergöthland kan slutas deraf, att han i den gamla Westgöthalagen räknas bland skadedjur. Enligt Nilsson skall detta skogarnes största högdjur icke finnas sydligare än i Östergöthland, men efter hvad erfarenheten visat, är detta ingalunda förhållandet, ty på sednare tider ha flera elgar blifvit skjutne i Tjust. Mätte en gräns kunna sättas för det hejdlösa raseriet att utrota vårt villebråd, som, i fall det blefve vårdadt, ännu skulle kunna blifva af stort värde för vårt kära, ehuru i många delar missvärdade och plundrade, sosterland. — — — — —-t-— DA AA i. —