Folkskolan. Det är med stor glädje man erfar, hurn vigten af ett rätt ordnande af vår Folkundervisning börjar alltmer inses och behjertas. Vi behöfva ej här nämna den iädla personlighet, som tagit initiativet i denna för svenska folkets framtid högvigtiga rörelse. Det är en trogen återspegling af denne mans mer än en gång offentligt uttalade tankar, som vi finna i följande förslag, hvilket kommer att blifva föremål för öfverläggningar vid ett tillstundande prestmöte i Hernösand, och hvilket vi efter Hernösandsposten ätergifva. Det lyder sålunda: Folkskolnzmotsvarar icke för närvarande det afsedda ändamålet; och det religiösa sinne, som förut inplantades i Föräldrahuset, då modren hade barnets första undervisning om hand, börjar mer och mer saknas hos det uppväxande slägtet. Första Religionsundervisningen bör dersöre jemte Catechesläsningen, till största delen åter förvisas till hemmet såsom föremål för föräldraomsorg, och Religionsundervisningen i skolan bör gå ut på bildandet af sanna och rätta christna, i stället för en det andeliga lifvet dödande mekanism efter Lankastersmethod. Såsom Folkskolan nu är inrättad, är det omöjligt, att i hvilket afseende som helst, något fullt tilliredsställande resultat kan erhållas för 80 å 100 barn med en enda lärare. Ambulatoriska skolor med en enda lärare blifva äfvenledes otillräckeliga, emedan