Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1856, sida 1

nes i Lyon åtminstone 20,000 husvilla menniskor: och huru många hafva väl omkommit? Ingen vet det ännu. I den mån vattnet sjunker, skall det utan tvifvel blotta talrika lik: andra skola påträffas under de nedrasade husens ruiener. Men i afvaktan på dessa upptäckter, har man olyckligtvis den vissheten, att man på många ställen sett offer omkomma, dem oberäknade, som sjukdomar säkerligen komma att bortrycka; ty, hvad kan man t. ex. hoppas för en ung hustru, som med sitt endast två dager gamla barn räddades i blotta linnet, utan att man dock kunde skydda dem från beröring med vattnet? Men om öfversvämningen också kräft talrika offer, så har den äfven gifvit tillfälle till många prof på sjelfuppoffring och handlingar at sublimt mod. Naturligtvis hafva många scener af förtviflan försiggått, många dramer, som pennan svårligen kan skildra; och ibland de fakta, som blifvit oss meddelade, välja vi dem, hvilkas sanning är intygad af åsyna vittnen. Klockan 8 på Lördags morgon var ett hus ; vid början af patrullvägen till hälften begrafvet under vattnet och höll på att störta: på taket stod en hustru, hållande sitt tre år gamla barn på armen, och uppgaf förfärliga nödrop. En räddningsbåt styr dit, men huset vacklar redan, ännu en sekund och allt är förbi: modren tänker endast på sitt barn, kastar det i dess räddares armar och försvinner i det nedrasande husets ruiner. På place Napoleon, vid Guillotiere, försökte ett fruntimmer att vada igenom vattnet, strömmen fattar henne, och hon är nära att omkomma; en gatpojke om tolf eller fjorton års ålder, hvilken hittills stått som en likgiltig åskådare, störtar sig med detta ungdomens mod, som icke vet af någon fara, i vattnet, fattar den olyckliga i håret och räddar henne. Ett hus vid Part-Dieu var nära att instörta, hvarigenom fyra fruntimmer lupo fara att omkomma; hr M. .. en tulltjensteman, förfärdigar i största hast en slotte, skjuter den ut i vattnet och anländer på denna bräckliga farkost i sista stunden till de olyckliga. Knappt äro de räddade, förr än huset nedrasar. En sten träffar hr M:s hufvud, hans blod flyter i strömmar; men, samlande hela sin beslutsamhet och sitt mod, fördubblar den ädelmodige medborgaren sina bemödanden. Snart uppnår han fasta landet, men der öfvergifva honom krafterna, och han faller afdånad i de åskådares armar, hvilka med ängslan följt alla vexlingarna i detta drama. örverallt, der någon fara är förhanden träffar man ock sjelfuppoffringen: på Prados slätter. dyker en man trenne gånger ned uti en hvirflande afgrund och räddar hvarje gång ett nytt offer; efter denna modiga handling aflägsnar han sig och vägrar att uppgifva sitt namn för dem som omgifva och lyckönska honom. På alla håll täfla kärleksrika menniskor att ntdela mat åt alla de olycklige husville; fruntimren bära soppor till de sjuke, andra förändra sina boningar till sjukhus och ditföra sängar; så hafva Monument samt kyrkorna (jnillotiere och Brotteaux tjenat till fristad ät tusentals af de husville. Uti Saint-Pothin befunno sig 800 personer i kyrkan, då vattnet trängde sig dit; man räddade dem småningom derifrån, utan att ett enda lif gick förloradt. Emellertid hade några stannat qvar samt der illbragt natten och hela gårdagen; med dem förenade sig ett stort antal män, qvinnor och varn, hvilka nödgats fly från sina boningar. Presterne och kyrkobetjeningen qvarstannade kyrkorna oafbrutet i 48 timmar, och lemnaA