Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1856, sida 1

— Rhonefloden var i går morgon högre än vid sölversvämningen år 1840: vattnet hade uppnått de högsta kajerna. På högra flodstran; den beforos place Bellecour, place de la ehnurite 0. s. v. med båtar. Ännu värre såg det ut på venstra stranden. Der genombröts natten emellan den 30 och 31 Maj klockan half två I Grand-camp-dammen på en sträcka af 150 wetres (omkring 228 alnar): 1100 man af Lysoner-armeen, hvilka, under befäl af öfverinsgenier Kleitz arbetade just i den trakten, ö blefvo derigenom afskurna ifrån all gemenskap med fasta landet och råkade i den störSta lifsfara. Marskalk Castellane och den till departementets förvaltning förordnade senatern Vaisse gjord allt möjligt, för att rädda de olycklige. Ännu kl. 8 på morgonen var man sysselsatt med deras räddande: i Lyon gick det rykte, att 300 af dem omkommit i böljorna, men detta förfärliga rykte vederlades från annan sida på det mest afgörande sätt, och det sades, att man borde hoppas det alla skulle vara bragta i säkerhet före klockan 9. Fort de la Vitrioberie uppnåddes af vattnet och måste utrymmas; dervid skola tvenne soldater bafva förlorat lifvet. Emedan floden kom så hastigt, hade ganska många hus i de öfversvämmade delarne af Lyon ej kunnat utrymmas, oaktadt på eftermiddagen den 30 Maj hela bataljoner soldater af marskalk Castellane erhållit ordres att bistå den i närheten af floden boende befolkningen vid utrymmandet af dess boningar, magasiner och bodar. Flera hus instörtade för flodens påtryckning. Byarne i granskapet af Lyon stå nästan alla under vatten. Anblicken af trakten ifrån höjderna omkring staden skildras såsom rysligt skön. Så långt ögat når synes intet annat än ett vildt upprördt haf; sistliden natt såg man, ifrån höjderna omkring staden, en mängd båtar, hvilkas roddare vid fackelsken voro sysselsatte med räddande och bergning ur de brusande böljorna, af menniskor, djur och egendom. Samma tidning af den 2 dennes fortsätter sin berättelse sålunda: 1 går var vädret utmärkt vackert, och hela befolkningen begagnade sig deraf, för att besöka dem af de öfversvämmade qvarteren, till hvilka man kunde komma; följden blef öfverallt en utomordentlig själsskakning. Enhvar knnde mäta olyckans utsträckning; oaktadt Rhoneflodens hastiga och betydliga sjunkning, äro många af gatorna i den egentliga staden, en del af kajerna på högra stranden och hela qvarter på den venstra ännu betäckta af vatten. Ifrån Tåte-d-Or ända till I la Mouche, ifrån höjden af Saint-Pothin ända till Villeurbanne och Charpennes stod vattnet ännu i går mera än 3 fot högt öfver gatorna. Det var ett smärtande skådespel: men hvad som gjorde det ännu mera gripande var anblicken af dessa nedrasade byggnader, af hvilka några ruiner höjde sig ur vattnet, liksom föratt intyga, att der bott lefvande varelser, if hvilka somliga irra omkring utan annan ristad, utan annat bröd, än det barmhertigneten skänker dem, och de andra redan stå nför Guds ansigte. Öfverallt i trakten, der marken bildar en ipphåjning, som ej hunnits af öfversvämninsen, ligga möbler och några andra saker, som lifvit räddade ifrån förstörelsen, och omkring lessa sorgliga lemningar kampera gråtande lycklige. Lyckliga ändock de, som endast ! segråta förlorade egodelar! Huru många iland dem söka icke förgäfves ett barn, en naka, en moder! Man har ännu icke noggrann kännedom om lla förluster, men man kan gerna säga, att e äro oberäkneliga. I närvarande stund finAA — — Har han icke varit nolismästare i ÖnHAHAmn. . I I i I