Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1856, sida 2

vanårade rundtomkring kastellet, för att finna något medel att komma öfver grafven, men jag hade genom fallet skadat min fot, så att Jag knappt kunde gå. Jag hoppades att från gratven komma uti sjön, men hvalfvet var spärradt genom ett jerngaller. Jag försökte då med tillhjelp af två spikar att klättra uppför vallerabmuren och hade nästan nått öfverkanten, då min skadade fot slaut och jag föll ned. Lyckligtvis hade det nyss förut varit litet vatten i grafven, så att marken var mjuk, hvilket hindrade posterna att höra bullret af mitt fall. Under djup ängest att blifva upptäckt och tagen qvarblef jag i grafven till kl. 5 på morgonen, då stadsportarne öppnades .Zoch några personer kommo till stället. Jag ropade på dem, sägande, ait ja natten förut varit drucken och fallit i grafven, och bad dem nu hjelpa mig upp. Nagra vägrade, men slutligen hjelpte mig några modigare personer, som drogo mig upp med mycken svårighet, enär i kunde hjelpa mig sjelf. Mina händer voro be med sår. Jag var nästan lam och till brö täckt med släpa mia Hvad der åtta dagar var rikarne skulle väl föreställa dig. Poliscirkulär scher följde på hvarandra. All postkontoret och efterspaningarfanr Mantua, men stadens innevånar et bes, och i detta tillstånd måste jag on inom kanonhall från fästet. ände, får jag ej berätta, men inom yckligt i Schweiz. Hvad Österit, för att få mig tillbaka, kan du :r och te rafdepebref Ööpprad s på 1 ides öfverallt i alade öppet sin glädje öfver min flykt. Snart återse vi hvarandra. D. 20 Maj 1856. i Felice Orsini.