Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1856, sida 2

1 MV ÖtILIInRIODHA I1s4t11. Felice Orsini. Hans spänstiga själ förtsviflade ej i en belägenhet, i hvilken de fleste andre öfverlemna sig åt hopplöshet, och ban lyckades fly på ett sätt, som hans egen enkla berättelse, skrifven till en vän och offentliggjord i tidningen ÅDaily News, bäst skildrar. Orsini hade aldrig öppet deltagit i något revolutionsförsök, men hans hat mot Osterrike var bekant och betraktades såsom tillräcklig grund att inspärra honom i fängelse. Han arresterades i Hermannstadt i Sicbenbirgen år 4, undergiek många ransakningar och transporterades derefter till Mantua. Den 25 Mars, skrifver ban, sändes jag, bevakad al två gendarmer och en högre polisofficer, till Mantua, der jag ånyo förhördes af baron Sanehes. Jag fick då veta, att handlingarne rörande den politiska sion, jag uträttat i Milano år 1854, hade fallit i Bål 51411 N FeV APERAR FEAR österrikiska regeringens händer, då milanesiska komiteen arresterades, och att jag var dömd att dö på sehavotten. I Mantua förhördes jag oafbrutet i 20 timmar. Då vi ankommit till staden, böll vagnen på den stora gården till fästet St. Georgio. Fästets fyra sidor äro späckade med torn, och det omgifves al en graf, 8 alnar bred och 6 alnar djup. Vid sidan nära bron St. Georgio är ett hvalf under gatan, som leder ölver bryggan till staden. Medelst detta hvalf fylles grafven med vatten, när vattenståndet i sjön är högt. Det hela är strängt bevakadt på alla sidor al en betydlig truppstyrka med artilleri, Kort före min flykt hade ordres ankommit, attingen fick passera in eller ut mellan kl. 8 e. m. och 5 f. m. När poliuska processer äro i gång, skickas alltid de fångar, för hvilka Österrike mest fruktar, till fästet St. Georgio, och efter revolutionen 1848 befalldes. att detsamma skulle uteslutaude begagnas till förvarande af statssångar. De ensamma cellerna äro belägna i öfra våningen; i den nodra förvaras staden Mantuas arkiver. Alla cellerna. med undantag af N:o 12 och N:o 7, hafva i fönstren två rader tjocka jernstänger med omkring en alns mellanrum chvilket kan gifva er en föreställning om murarnes tjocklck). och utanför den yttre raden ett tätt galler af jerntrad. De värsta cellerna äro N:o 3 och N:o 4. I N:o 4, som är den minsta, var jag innesluten. Den är 6 steg lång och 3 steg bred. Cellerna N:ris 2,3 och 4 öppna sig åt en korridor, bevakad af 8 soldater, som ombytas hvarje dygn. En skiltvakt är posterad vid den dörr, som leder till alla sängelschalorna, och de öfriga soldaterna bevaka eelldörrarne. Nattetid ökas försigtighetsmåtten, och då ecllerna N:ris 2, 3 och 4 af en serskilt post, som stir så att han kan höra det minsta ljud och rapportera det till väktarne, som sofva i ett rum öppet åt samma korridor, som N:ris 2, 3 och 4. Detta rum har 2 dörrar, och hvarje natt tillbommas dörren, som leder till gården; den inre är alltid stängd och vaktad af en skiltvakt. Om dagen funktionera tre vaktkarlar till fångarnes tjenst och bevakning. Desse karlar ombytas hvarje morgon kl. 8. En af dem är ansvarig för fångarne, bringar dem deras matrationer och göra dag och natt runder i eeilerna, hvarvid en annan håller sig utanför dörren. Denne sednare har nycklarne till den öfre och yttre dörren, hvilken, såsom jag nämnt, äfven vaktas af en postkarl. Ingen får inträda till eller lemna fästet utan hans vetskap och tillåtelse. Alla desse väktare äro befalide att ha ögonen på hvarandra, och hvar och en är serskilt ansvarig, om en fånge rymmer. Dessutom finnes en capo custode, som har öfverinseendet af det hela. sofver i fästet, styr och ordnar allt och bar manskapet under sitt befäl. Om natten har capo custode alla nycklarne, och vaktkarlen, som gör runderna, aftbemtar dem hos honom. Dagrunderna göras kl. 6, 8, 10, 12, 2, 4 och 6, nattrunderna kl. half 10 och half 2. Väktarne undersöka då jernstängerna i fönstren, murarne o. s. v. Mellan de räguliera runderna går väktaren hvarje timme in och ut, så att fången knappt bar ett ögonblicks lugn. Af dessa detaljer torde du inse omöjligheten ar att rymma, äfven med tillhjelp af en väktare. För att det skall kunna lyckas, måste tre vara invigde i hemligheten, och äfven då äro falska nycklar nödvändige. emedan capo-eustoden förvarar de andra, och har man väl kommit ut, befinner man sig midt i Mantua, ty fästet har blott en port, och den leder åt staden. Det finnes derför intet annat sätt att rymma än det, som jag begagnade: att nämligen hisga sig frin en höjd af 30 alnar ned i vallgrafven. Men huru blef det mig möjligt att verkställa denna ka och våga allt, för att bli fri oah ater kunna verka af alla krafter till de hatade Österrikarnes skada. Lifvad af detta hat, antog jag en ny karakter, och efter sju månaders sträng cellfångenskap, hvarunder jag aldrig fick begagna ljus eller ens glas att intaga den medicin, som var nödvändig mot min ieber, lyckades jag genom mitt stilla uppförande göra väktärne så nöjde med mig, att de ej vidare brydde sig om att undersöka jernstängerna i mitt fönster. Jag hade erhållit sex små sågar af finaste Ståäl. men huru jag erhöll dem, skall österrikiska rekeringen aldrig erfara. Om den stackars öfverste Calvi. som var innesluten i cellen N:o 2 och med hvilken jag korresponderade medelst knackningar i väggen, ej så snart plifvit afrättad, skulle han fiytt med mig. Jag frågade en gång capo-eustoden, on Tysk, om han trodde, att dödsdomen, som var afkunnad öfver mig, snart skulle verkställas. Han svarade, att han ej ville ingifva mig illusoriska förhoppningar kanske ja, kanske 14J — och detta var allt. Mot slutet af Januari förflyttades jag till N:o 4, den värsta cellen i fästet, och jag nästan förtviflade att kunna rädda mig derifrån. Fönstret var högt från marken, och för att arbeta i detsamma mäste jag stå på min stol. Jernstängerna, som sutto djupt inne i muren, voro utomordentligt tjocka, isynnerhet de inre, och höjden från fönstret till grafven var 5fver 30 alnar -jag mätte den med en snod. Jag kunde ej arbeta nattetid, emedan ljudet al sågen, huru svagt det än var, skulle hörts af skiltvakten. som hvar femte minut kom till min dörr. Jag arbetade derför om dagen och var så van vid skillvaktens steg, att jag, innan ban öppnade dörren, alltid hunnit stiga ned och sätta bort stolen: ibland gick jag gnolande fram och tillbaka på golfvet. Spåren af mitt arbete dolde jag med tegelmjöl, blandadt med svart vax och bröd. Efter 24 dygns förlopp hade Jag genomsågat sju af de yttre och en af de inre jernstängerna, der de voro fästade i muren, och ur muren hade jag lossat åtta stenar och gömt dem i min bäddhalm. Hvad tåg beträffar, hade jag tänkt derpå i förväg. Den 1 Febr. qvarhöll jag utan någons vetskap de lakan, som jag skulle lemnat till tvättning, och d. 1 Mars qvarhöll jag handdukarne, som voro lika stora som lakanen. Jag skar dem i rimsor och hade d. 27 Mars mitt tåg färdigt. Jag fastgjorde det med en sit i grafven, för att undersöka dess längd, och fann det längre än behöfligt. D. 28 och 29 tillbragte jag unflykt? Genom tålamod och det fasta beslutet att föri 5mansknut. släppte ned det der stor fruktan för upptäekt, ty jag förföljdes mer mun vaniiot af fFältvaktens uppmärksamhet, så att