Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1856, sida 1

onkel Konstantins afbrutna stämma, ej heller förrådde denkejsar Nikolai älsklingsböjelse: den att genast injaga åhörarne en till vanmagt gränsande ångest. Sedan han lemnat expositionen. frågade hans följeslagare Arseniew, af hvilken orsak jag befann mig i Wiatka; det förvånade honom nämligen , att träffa en någorlunda hygglig menniska bland embetsmännen i detta guvernement. Han erbjöd sig genast att tala med storfursten om min belägenhet, och han och Jukowski gjorde i sjelfva verket allt hvad de kunde för mig. Thronföljaren bad derför kejsaren att förflytta mig till Petersburg, men kejsaren svarade, att det skulle vara cn orättvisa mot de öfrige förviste. Han befallde dock, att jag skulle förflyttas till Wiadimir, och detta var ej en ringa geografisk lättnad. 700 werst längre från Siberien! — Men härom längre fram! Om aftonen var bal, men musikanterna, som voro förskrifna långväga ifrån, hade ankommit blixtfulla till stället. Guvernören befallde derför att förvara dem på poliskammaren hela 24 timmar före balens början, åerifrån under polisbetäckning föra dem direkte till orkestern och under ingen förevändning låta dem slippa ut ett enda ögonblick, sålänge fästen räckte. Balen var lika tråkig, dum, ohjelplig, fattig och brokig, som sådane nästan alltid pläga vara i provinsstäderna vid dylika tillfällen. Polisbetjenterna lupo fjeskande fram och tillbaka, embetsmännen i sina galauniformer stodo, styfva som stolpar, kring väggarne. och damerna trängde sig kring storfursten såsom vildar kring en civiliserad resande. Apropos af damerna! I en af de småstäder, som storfursten en passane besökte, var en goute? föranstaltad efter expositionens slut. Storfursten åt blott