det icke förunnadt att skåda in i himmelen; jag är född till en fullkomligt jordisk menniska. Under mina händer!dansar intet bord, min blick sätter inI gen ring i rörelse, och tankens dagsljus ligger mig närm. än santasiens månsken. Men just vid den tid, då jag umgicks med Witberg, lutade jag mer än någonsin åt mysticismen. Jag var religiös, om ock min religion ej härstammade från andra sidan stjernorna. Hvad lifvet dock är sällsamt och besynnerligt! I en aflägsen vrå af verlden, bland ett föraktligt pack af skrifvare och polisspioner, i sorglig landsflykt från allt som var mig kärt, skulle jag träffa denna ovanliga personlighet och med honom upplefva några af de. heligaste och skönaste ögonblick i mitt lif! (Forts.)