Styckegods. Forntiäslemning. i1 närheten ar Lundby kyrka i Walla härad i Westergötland, på ett slätt gärdessält, fanns vid medlet af sistl. månad ett större stenrör, som ställets egare önskade borttaga till vinnande af bättre byggnadsplats för uppsättande af ladugårdshusen vid nu pågående utflyttningen från den gamla byn. Innan planteringsarbetet företogs, märktes icke någon olikhet emellan ifrågavarande stenrör och de otaliga andra dylika, hvilka öfverallt ligga kringspridda på den af klappersten öfversållade slätten. Men då de med stenrörets borttagande sysselsatte arbetarne hunnit nedtränga på djupet af detta, funno de i dess inre större stenar, ordnade på sådant sätt, att de genast insågo, det de påträffat ett gammalt yrafställe, om hvilket förhållande de blefvo så mycket mera förvissade, som de äfven funno åtskilliga lemningar af multnade ben ibland dessa stenar. . M vvid min ankomst till stället, berättar den person, som meddelat dessa underrättelser till red:n af Skara nya Tidning, befanns röret redan vara till större desen utjemnadt. I midten af detsamma qvarstodo likväl ännu upprätt åtskilliga större och mindre hällar af klufven kalksten, hvilka bildade en tydlig halfkorsgraf, sträckande sig i norr och söder, med ingång ifrån den östra sidan. Denna ingång egde omkring 12 fots längd, i öster något öfver 2 fots bredd, vid föreningen med grafrummet omkring 2! fot. Sjelfva grafrummet, i längd omkring 12 fot, i bredd omkring 4 fot, var på båda långsidorna, äfvensom vid norra gafveln, omgifvet af stora kalkstenshällar och öfver den norra ändan af detta rum qvarlåg ett ofantligt granitblock såsom tak. De stora stenar af sistnämnde beskaffenhet, hvilka utgjort taket på den återstående delen af grafven, voro deremot redan undanvältrade och lagda åt sidan utanför sjelfva grafrummet. Hela detta rum, likasom ingången, sades hafva vid upptäckandet varit alldeles ingentylldt al jord, och ännu syntes endast omkring hälften af de uppstående kalkstensväggarne vara befriade från denna fyllning. Arbetarne försäkrade sig icke hafva gjort något fynd i stenröret mer än några lemningar af multnade ben, hvilka förevisades och tycktes utgöra dels smärre tunna bitar af en hufvudskäl — icke nog stora för bedömmandet af skallens form — dels benpipor, alltsammans af ett menniskobenrangel, äfvensom en stor djurtand, af en häst, såsom det synes. En liten slät jernring af en tums diameter hade ätven hittats på stället, men man visste ej om den legat ibland benen, och den syntes i alla fall så obetydlig, att den knappt torde behöft anmärkas.? Egaren af jorden, som vid tillfället var närvarande, upplystes om sin pligt att låta detta fornminne vara orubbadt och om det ansvar, som kunde följa på dess förstörande. Men efter all sannolikhet verkade denna upplysning icke till ändamålet, så mycket mindre, som kongl. förordningen af d. 16 April 1828, angående forntida minnesmärkens bevarande, aldrig i dessa trakter synes hafva blifvit tillämpad. Ett tydligt bevis härpå lemnar det förhållande, att några stenkast ifrån det nu funna grafstället, på andra sidan om och alldeles invid landsvägen, fanns ännu för högst femton år sedan en väl bibehållen fristående graf, med uppstående väggstenar och tak af granit, hvilket minnesmärke nu är alldeles förstördt genom sandtägt i kullen under detsamma, så att de grofva gråstensblocken nu ligga omhvarandra Dana grus och klappersten på bottnen af en sandbåla. Skara tidn. tillägger: Då de s. k. halfkorsgrafvarne, at hvilka så många finnas inom vår provins, synnerligen genom prof. Nilssons forskningar på sednare tider ådragit sig en allmännare uppmärksamhet; har red. trott sig böra låta ofvanstående underrättelse härmed komma till allmänhetens kännedom. Red. ville tillika uttrycka den förhoppning, att de auktoriteter, hvilka det tillkommer att vaka öfver våra fornlemningars bevarande, på grund af 1828 års kongl. bref, måtte åt ämnet egna all den uppmärksamhet det förtjenar. Härtill bar red. en särskild anledning, emedan red. af pålitlig person mottagit den underrättelse, att för några år sedan blifvit i närheten af Falköping (det säges ha varit på hemmanet Rantens egor) flera sådane grafvar förstörde, utan att dervid den ordning synes ha blifvit iakttagen, som förbemälte kgl. bref föreskrifver. Carl XKIIK:s Staty. En andebesvärjare hade en natt stannat framför Carl den trettondes statv och frågat honom: — Hvarför står du här? — Det vet jag inte, svarade statyen. — Nå, men hvarför går du inte din väg? återtog frågaren. — Nej, jag törs inte för den der, svarade statyen, pekande på skyltvakten. (Carl XIII:s Staty är, såsom bekant, bevakad, för att ej vara utsatt för chikaner.) Sveriges representerande i Paris. Äftonbladet har ganska rätt i sitt klander af regeringens underlåtenhet att få Sverige på något sätt representeradt på den i dessa dagar öppnade stora kreatursexpositionen i Paris. Man kunde åtminstone ha skickat hr Brändström dit. (Kapt. Puff.) Oljoberget iir sålut. Vossische Zeitung berättar, att ett fruntimmer i Königsberg, fru Pollack, medintressent uti handelshuset H. Pollack söner, nyl ligen inkänt dot nära Iarncalam hatänmna Oliaharnnt OO OR ORO OROAR ROOS OO RR AAA