Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1856, sida 2

ager publicus, säljer han vanligtvis sin rättighet till spekulanter, eller söker han tillegna sig mer eller annat än som tillkommer honom. Sjelfva grefve Orlofi har (ilsfälligtvis kommit i besittning af en jordsträcka, genom hvilken landsvägen från Saratow norrut leder, och der de boskapshjordar, som i stora massor drifvas från nämnde provins till de nordliga trakterna, pläga rasta och beta. Det bör alltså icke förundra, att bönderna i den Darowska kommunen i Katelnijkretsen en vacker dag sågo sig beröfvade sina jordlotter ända intill husen och funno sig under nya herrar, nemligen en hop spekulanter, som köpt deras jord af en slägting till grefve Cancrin. De nya egarne pålade bönderna en betydlig arrendeafgift, men desse ville icke godvilligt låta plundra sig, och prosessen började. Domstolen, som låtit besticka sig och dessutom fruktade för Cancrins slägting, drogo prosessen på längbänken, men bönderna hade förut beslutat att fullfölja den och skickade derför tvenne af sina klokaste hufvuden såsom ombud till Petersburg. Landtoch matrikel-departementet insåg, utt rätten var på böndernas sida, men visste icke, huru långt det vågade gå, utan hörde sig för hos Canerin. Denne medgaf, att ett fel blifvet begåeget, men tillade, att dess godtgörelse skulle vara förenad med de största svårigheter emedan de roffade jordlotterna under tiden möjligen kunde blifvit sålde till andra, som möjligen kunde gjort stora förbättringar å desamma. Till fölJe häraf afkunnade Hans Excellens det utslag, att bönderna i ersättning skulle erhålla lika många tunnland jord på den ena sidan floden, som de blifvit beröfvade på den andra, hvilket var desto lättare, som kronan just på den sidan egde ofantliga jordsträckor. Denna utväg vann allas bifall, med undantag af dönderne. Ty för det första är det icke