Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1856, sida 1

QO--cec—e — ——————— civildepartementet ökas i vida högre grad, än inom något af de andra statsdepartemonten. Nästan hvarje införd förbättring, hvarje framåtskridande steg, måste gifva nya mål åt denna statsgren. På förfrågan inom departementet hafva vi erhållit den upplysning, att blow under förlidne år antalet at inkomna mål och ärenden ökats med omkring 300. Detta är ju något oerhördt. Med anledning häraf föreslår Tid:n, att ett nytt departement för allmänna arbeten borde inrättag, samt att, innan detta hinner komma till stånd, under tiden en särskild s. k. byrå, hörande till civildepartementet, borde för samma ärenden inrättas. Härigenom skulle naturligtvis chefen för detta departement erhålla mindre besvär och svårigheten att fylla hans plats blifva mindre. I sammanhang härmed anmärker Svenska Tidningen, att en man till en sådan plats måste sökas på håll, der verklig ämbetsmannaduglighet och arbetsböjelse finnas, och ej i den längtande krets, der man anser sig sjelfskrifven till höga platser och der blott önskas maximum af upphöjelse med minimum af besvär. I samma andetag yttrar samma tidning: Hvad som, jemte en stor arbetsförmåga göres civildepartementet behof, är en man med hufvud, att kunna omfatta den mängd af olikartade ämnen här förete sig, samt att kunna he sakerna i stort och för framtiden — vigtigt vid den mängd större frågor, som inom detta departement förestå; ty de angelägnaste förbättringarna i vårt statsskick ligga på detta departements område.? Att den motsägelse, som ligger i dessa båda olika fordringar på en departementschef, neml. ämbetsmannens detalj-insigter och statsmannens förmåga att se sakerna i stort och för framtiden — egenskaper, som endast ytterst sällsynt kunna anses förenade — undfallit Sv. Tid:ns uppmärksamhet, bör ej förundra någon, som känner denna tidnings olycka, att förlora hufvudet, så snart dess blickar höjas till de platser, som ligga närmast maktens centralsol. Huruvida det är någon alltför stor längtan, som sålunda förvillar det eljest ganska rediga förståndet, känna vi ej; men hvad vi tro oss veta är, att den krets, der maximum af upphöjelse med minimum af besvär åtrås, icke är den, ifrån hvilken anspråken höjas på duglighet och sjelfständighet hos konungens rådgifvare. Den kretsen innehåller i allmänhet män, som icke äro ovane vid arbete eller rädda för mödan, hvilket deremot icke torde vara fallet med de kretsar, ur hvilka man under närvarande bekymmer sökt finna en efterträdare till civilministern. Svenska Tid:ns insinuation synes sålunda icke vara rätt befogad. Huru öfverensstämmande den varit med en politisk anständighets fordringar, må tidningen sjelf afgöra. LLD a — hapS( . a7r7 1142