Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1856, sida 1

för befolkningen, det vill säga: just med det, hvarmed han blifvit förbjuden att befatta sig. Under sin tjenstetid plundrade han, begick underslef, förfalskade dokumenter, akter och rapporter, var två gånger ställd inför en undersökningskommission o. 8. v., så att denne veteran kunde förtälja kostliga historier. Det gjorde han också, och det var roligt att se, hvilken ansträngning det kostade honom att dölja sitt outsägliga förakt för den nuvarande vanslägtade tjenstemannagenerationen. — De äro riktiga stackare, sade han; — de taga naturligtvis hvad de kunna fä, men hvad man egentligen kallar förmäga och lagkunnighet, det söker man förgäfves hos dem. Tacka vill jag de gamla tjenstemännen! Jag vill till exempel anföra en af mina vänner. I tiugo långa år beklädde han domareembetet . . han dog förlidet år . . det var ett klippskt hufvud. Hans namn lefver ännu bland bönderna, och hans familj har ingen orsak att förbanna honom i hans graf. Den karlen hade sitt eget sätt. Kom en bonde till honom i något ärende, lät han honom straxt komma in och emottog honom med den innerligaste vänlighet och godmodighet. — Hvad heter du, far lille? frågar han, — och hvad heter din far? Bonden bugar djupt. — Jermolay är mitt namn, och min far hette Gregor, herre. — Nå, välkommen i mitt hus, min bäste Jermolay Gregorewitsch! Hvarifrån kommer du i Guds namn? — Vi äro från Sabilowo. — Godt, godt! Jag känner det stället. Qvarnarne der till höger tillhöra ju er? — Ja, fader, qvarnarne äro vära. — God jord . , välmående Åboer?