Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1856, sida 1

tHBZ Umstastendor: 896 t:r 13 k:r potäter . . 3162: 32 korn X malt m. m. enl spocisik bok, deri äf 1 dy aflöning till 8 st. innerister äro uppU ta råg 23 rår vo vo. 100 t: fyrkol å 2 rur .. 120 lass torf a 24 sk. . : Kost till 8 st. brännerister : tills. 240 dagar a 24 sk. 120: — Skatt för tiliverkade 6537 b:r å 24 Skl. 3262: 24. Bräänneribyggnaden samt invoutarier i värde 10.000 rdr, hvarå beräknas ränta och amortering efter tilla. 12 0800 0 1200: — 9 Behillning rgs rdr 5 1 k:a 6 gr. bränvin star alltså i 1 rår 20 sk. 3 r. 1s. Imanken är j värderad, ehuru den var mycket värd, emedan den användes på ett sätt, att ej nagon bestämd beräkning har kunnat lita sig göra. Jag skulle dock måhända kunna, om det önskas, framdeles uppgifva någon ledning i detta afscende. I ofvanståcnde redogörelse har man upptagit skatten för blott 6537 k:r, oaktadt den betalls efter 8000 kannor, hvilket är den minimitillverkaing, hvarefter skait måste erläggas. Bränvinat står alltså i verkligheten här något högre. Man detta inverkar ej på sanningsenligheten af den tit. f ty om man fördubblar summorna i ofvans blå, eler rättare, gör en proportionerlig höjning i enlighet med bränvinslagstiftningen, 5: sar den dock att kannan, obera vidt dranken, cj står i högre pris än 1 rdr 20 sk. Tit. påstod in alt den stod i 1 rår 12 å 1 rdr 18 sk. och detta besannas, när dranken värderas. Om vi tillverkat 9000 k:r, ellor 1000 k:r ölvertillverkning, så hade detta varit tillåtet efter 24 sk. skatt pr k:a. Anmärkas bör tillika, att tillverkningen vid här afsedda bränneri icke biifoit drifeen, på sirgeaär, med samma fördel som på många andra ställen, och ändock bar för jansten varit betydlig. Det visar sig sålunda, att äfven vid ett bränneri, drifvet med mindre styrka, bränvinets tillverkning, skatten inberäknad, icke stått högre än 1 rdr 20 sk., när den dyrbara artikeln drank icke blifvit tagen med i räkningen. Vid brännerier äter, der beskattningen beräknas efter mäskekarens rymd, och hvarest den, enligt hvad vi från trovärdigt häll försport, icke lärer uppgå till mer än omkr. 8 sk. pr kanna, har resultatet varit ännu fördelaktigare, så att vid åtskilliga dylika brännerier i landsorten tillverkningspriset icke utgjort mer än omkr. 1 rdr eller några få skilling deröfver, skatten inberäknad. Har då vår uppgift, att bränvinet stod tillverkaren till 1: 12 å 1: 18 pr kanna, varit origtig? Ätt nu priset stigit så högt derutöfver skulle på intet sätt gravera oss, om icke bränvinspatronerna sökt bibehålla eller, rättare sagdt, haft för plan att ytterligare uppdrifva detsamma genom ingrepp i lagstiftningen. och om icke, hvad än värre är, cn hop brännerier härigenom blefvo framlockade till nästa bränningstermin, hvaraf både enskilte och allmänna förluster äro att motse. Ilärtill kommer slutligen, att den onaturliga prisstegringen bragt oss en hop främmande bränvin på halsen, hvilket man sedermera icke kan göra sig qvitt och hvilket alldeles icke varit af behofvet påkalladt, enär landet, enligt vårt förmenande, äger öfverflöd på detta ljufliga fiuidum, ehuru det, tack vare spekulanternas bemödanden, hittills blifvit blott med yttersta försigtighet utsläppt på marknaden. Vid den instundande riksdagen blir bränvinsfrågan ännu en gång af ganska stor vigt. AAA — AARAS i så or ne