Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1856, sida 1

fruktade han att resa raka vägen från Tobolsk till Petersburg. IJarskoje-selo fick han tilltälle att öfverlemna kejsar Alexander sin böneskrift och bi falla honom om att läsa den. Kejsaren blef öfverraskad och förvånad öfver hvad han läste. Han kallade borgaren till sig, talade länge med honom, öfvertygade sig om den sorgliga sanningen och sade slutligen bedröfvad och tankfull: — Res nu hem, far! Denna sak skall på detnoggraunaste blifva undersökt. Min kejsare och herre! Jag reser icke mera hem. Befall hellre att kasta mig i fängelse, svarade borgaren. — Min audions hos Ers Majestät skall (j länge förblifva en hemlighet, och jag skall snart upphöra att vara bland de I des a kejsaren tog ett steg tillbaka och sade till Milcradowitsch, som då var generalguvernör i Petersburg. — Ni ansvarar mig för denne man! — Om så skall vara, sv: Miloradowitseh, — e Ers Majestät tillata, att jag tager honom hem nitt egat hus. Detta skedde också, och borgaren stannade hos generalen, tilldess saken var bragt till sitt slut. Likasom de romerska prokonsulerna ofta funno det behagligast att bo i Rom, så bodde också Pestel nästan alltid i Petersburg, der han var bäst till hands och der han genom sina relationer och genom att dela sitt rof med de mägtige slapp helskinnad öfver alla klippor ocheaskär ). ) Denna Pestels nästan oafbrutna vistelse i Petersburg gat grefve IRostoptschin anledning till följande infall. Begge spisade en gång tillsammans vid kejserliga tatfeln, då kejsaren frågadet: