Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1856, sida 1

Bjudningar till Tyfajefis sybaritiska taffel voro för mig verkliga straff. Hans matsal var ämligen ingenting annat än kontoret i en annan form, visserligen icke så smutsig, men vida mer motbjudande, emedan man här måste infinna sig skenbart frivilligt, och cj, såsom på kontoret, af nödtväng. Tyfajeff kände sina gäster i grund och botten och föraktade dem också i samma mån. Han visade dem alltsomoftast klorna och behandlade cem i allmänhet som hundar, än smeksamt, än med en grofhet, som öfverskred alla gränser.