Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1856, sida 2

Ilumbug är död. (Ur Friskytten.) Under den öfverskriften tillkännager tidningen Punch att Barnum cederat bonis. Sjelf tillkännagifver mr. Barnum detsamma i en af de amerikanska tidningarne genom en lång annons. Han har åt sina fordringsegare afstått alla sina egodelar, säger han, utom en, och den skulle icke göra dem någon nytta: denna egendom är hans förhoppningar. Vi förmoda att ingen finnes i Sverge, ung eller gammal, man eller qvinna, grefve eller statkarl, som icke hört Barnums namn, denne puffens stjerna, mot hvilken baron Knut Bonde är blott ett spermacetiljus, hr Joseph Leja en stearinljusbit, och våra andra handlande bara dankar. Det var Phineas Taylor Barnum som narrade hundra tusen menniskor ur Newyork för att se några tama kalfvar spela rollen af vilda buffeloxar; — han som visade en gammal negrinna under namn af general Washingtons 164åriga amma; — han som bjöd folk att se Niagarafallet, föreställdt med ett ankare vatten; — han som införde general Tom Thumb (24 tum lång) vid Europas hof; — han som lät alla tidningars annonsafdelning sjunga sirensånger om en sjöjungfru, hälften fisk och hälften menniska; — han som slutligen med Jenny Lind skördade rikedomar i alla de Förenta Staterna; — han som till sist fick 300,000 rdr för för manuskriptet till en bok, hvari han berättade alla sina skälmstycken, och som skref denna bok i den goda afsigten att puffa för ett nytt företag, nemligen anläggningen af en ny stad, deri han ville sälja tomter för högt pris. Huron han kommit på obestånd, efter att ha varit eller åtminstone ansetts för ganska rik, är oss obekant. Huru beskaffade de tillgångar äro, som han nu lemnat sina kreditorer, kan man gissa sig till af en anckdot, som han berättar i sin lefvernesbeskrifning. Under det hans Amerikanska Museum i Newyork — en samling af skräp under klingande namn — gjorde stor lycka, gick han i borgen för en åtalad tidningsredaktion, till belopp af 20,000 rdr. Käranden åtalade tidningen ånyo, och Barnum gick åter i lika stor borgen för utgifvarens personliga inställelse. I hopp att tidningen ej skulle för tredje gången finna borgesman, åtalade samme kärande för tredje gången. Barnum förklarade ånyo inför domstolen, att han iklädde sig borgen. Kärandens sakförare invände: herrn har redan gått i borgen för 40,000 rdr. Summan skulle nu blifva 60,000. Eger herrn verkligen så mycket? — Ja, det gör jag, svarade Barnum. — IIvaruti bestå då herrns egodelar. — Vill ni ha förteckning på dem? — Ja det vill jag; och jag yrkar att rätten ej mä godkänna er borgen förrän ni lemnat en sådan uppgift. — Nå, med största nöje! Var så god och skrif, så skall jag räkna upp alltsammans. — Jag är färdig, sade han, sedan han gjort papper och penna i ordning. — En uppstoppad elefant, 1000 rdr, började Barnum. Advokaten såg litet förbluffad ut, men skref. — En uppstoppad apa, två vildsvinsbetar och en delfintand — 50 rdr för hela partict, fortsatte Barnum. — Hvad vill det här säga! Hvad gör ni, herre! skrek advokaten, rusande upp från stolen. — Jag lemnar en förteckning på mitt Amerikanska Muscum, sade Barnum mycket allvarsamt. — Jag yrkar att rätten må tillse att hr Barnum icke drifver gäck med mig, sade advokaten, med en röst darrande af vrede, och röd i ansigtet som cen pion. Rätten gaf utslag, att Barnum hade gjort hvad advokaten yrkat, och att om denne vägrade att taga för god Barnums borgen, så måste han finna sig i att upptaga förteckningen på museet. Knotande föredrog advokaten den förra utvägen. ov ok LJ Vi ha låtit honom sjelf tala om sina materiella vilkor. Låtom honom äfven sjelf redogöra för sitt moraliska system att narra hela verlden. Det ligger in nuce uti de upptåg han förchade med en mulatt under en längre resa med Jenny Lind på en ängbåt. Denna Mississippifärd blef långvarig, emedan uppehåll gjordes för att gifva konserter i flera städer invid floden. Tiden fördrefs ombord med hvarjehanda upptåg. Bland annat gjorde Barnum taskspelarckonster, hvilka han lärt sig då han i yngre åren hade rest 1 vestern med en liten konstmakaretrupp. En å fartyget såsom barberare anställd mulatt hade smugit sig till att åskåda Barnums konster, och blifvit mycket förundrad öfver dem alla, men isyn