Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1856, sida 2

ÄErtoriäkas-s Å. yheter. Göteborg, Ett lyckligt och ganska behösligt arrangement till deras beqvämlighet, som invänta ångbåtarne från Wenern och kanalen, har vidtagits af Hr A. F. Ericson, j:r, i det han, utanför sitt kontor i huset N:o 1 vid skeppsbron, låtit uppsätta en större tafla, hvarå tiden för hvarje ängfartygs väntade ankomst till Göteborgs brygga finnes angifven, beräknad efter fartygets färd från Wenersborg, derifrån deras afgång hit ned till IIr E. telegraferas. Allmänheten, som haft enskilta personer att tacka för den enkla, men icke mindre gagneliga åtgärden med signaleringen från Tyska kyrkans torn af anländande fartyg, stannar i ganska stor förbindelse hos Hr A. F. BEricson, som genom den nu vidtagna anordningen besparar de trafikerande många onödiga steg och många ledsamma väntningstimmar. — Den 20 dennes på morgonen har af kustinspektoren Erlandsson vid Öneridsbryggor i Frölunda socken under beslagsanspråk blifvit anhällne 4 större packor diverse manufakturvaror samt 5 mindre kärl bränvin. — Af Salongbibliothek af Svensk och Utländsk litteratur har 7:de häftet å innevarande årgång utkommit, innehållande andra häftet af Romanen Familj-Fejden af Adam Hornbook. — Östg. Cor. innehåller följande sammanfattade framställning af de besynnerliga historierna vid Lifbeväringsregementet: Förhållandet är, att förl. höst under det dåvarande fanjunkaren, numera underlöjtnanten vid Lifbevärings-reg:tet friherre C. E. Falkenberg passerade graderna, skulle han haft ett litet äfventyr hos någon af hufvudstadens fria mamseller, hvilket äfventyr lärer utaf en annan officer vid samma reg:te, löjtnant Öhrström, hafva blifvit relateradt för öfverstelöjtnanten vid regementet br Rouget de S:t Hermine, och sålunda kom saken till regementschefen, hr grefve Lewenhaupt, som gaf baron Falkenberg fjorton dagars arrest, för det han gjort sig till hjelte i ett dylikt äfventyr. Malisen utspred då att öfverstelöjtnant Rouget genom angifvelsen till chefan velat stänga befordringsbanan för baron F., emedan öfverstelöjtnanten hade en son vid Carlberg, som han ville hafva till officer på regementet framför baron F. Denna beskyllning visades dock sedermera vara orättvis, dels derigenom att med betyg från Carlberg ådagalades, att unge Rouget endast befann sig i tredje klassen och således ännu icke kunde aspirera en officersbefattning, dels derigenom att baron F. kort efter verkligen blef utnämnd till officer. Der