med var saken likväl icke slut. Några af baron F:s kamrater, löjtnanterne Sköldebrand, Stråle och von Knorring samt underlöjtnanten dÅlbedyhll uppsade neml. på ordresrummet dueller kamratskap med löjtnant Öhrström, för det han skulle hafva hos öfverstelöjtnant R. angifvit baron F. För den skymf, som nämnde fyra officerare sålunda tillfogat löjtn. Öhrström, har han d. 24 April instämt dem till krigshofrätten. Härtill kommer nu ytterligare, att för några veckor sedan hade en person för hr krigsfiskalen Bennich omtalat, att under vintern skänkmamsellen å f. d. Ryssvijska värdshuset flera gåger skulle hafva kommit på balans, i följd deraf att någon af gästerna icke ärligt uppgifvit hvad han förtärt, och att denne gäst befunnits vara baron F. Krigsfiskalen fann sig då, såsom oss tyckes, af väl långt drifvet tjenstenit, och emedan han är pligtig att vaka öfver laglydnad och god ordning mom armåen, föranlåten att med berörda mamsell anställa ett litet enskildt förhör, hvarvid hon uppgaf att baron F. visserligen en och annan gäng förglömt liqviden, men att hon sedermera af honom fått mer än hon hade att fordra, och att han sjelf sagt sig vara glömsk. Krigsfiskalen anmälde dock saken muntligen hos regementschefen, som afsände tvenne officerare till värdshuset, inför hvilka skankmamsellen förnekade allt, hvad krigsfiskalen uppgifvit. Så val på grund häraf, som deraf att man åt krigsfiskalens beteende sökt gifva karakteren af ett försök att kränka, icke allenast friherre F:s, utan hela regementets heder, begärde Krigsfiskalen hos öfverstäthällare-embetet enskildt polisförhör säväl med skänkmamsellen, som restauratören och upppassarepersonalen på stället, hvarvid befanns att förhållandet varit i det närmaste sådant, som först blifvit uppgifvet. Derpå har nu baron Falkenberg till Svea hofrätt instämt krigsfiskalen Bennich och öfverstelöjtnant Rouget de S:t Hermine, med yrkande af ansvar å dem, enligt duellsplakatet, derföre att de om friherren utspridt rykten, som å heder och ära gå. På denna punkt stär saken för närvarande.