Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1856, sida 1

Bil. 5. Underteknade, som i egenskap af ledamöter i Göteborgs Domkyrkoförs:s Folkskoles:yrelse, haft tillfälle närmare följa Herr Grefve Thorsten Rudenschölds verksamhet derstädes och funnit den at Herr Grefven införda nya planen för Folkskoleundervis ningen serdeles ändamälsenlig, anse sig derom böra afgifva följande yttrande: Då, enligt den i Folkskolorna vanligen följda vcxelundervisningsmetoden, lärarens verksamhet till större delen inskränkes till att inspectera och leda undervisningen, som egentligen bestrides af monitörer, utgår Herr Grefven tvärtom från den grundsats, att så många af skolbarnen som möjligt böra komma i åtnjutande af lärarens omedelbara undervis Att i en så talrikt besökt skola som Folkskolan v härvarande Domkyrkoförsamling, hvarest antalet af lärjungar uppgår till omkring 300, en lärare ej kan räcka till för alla, om de skola samtidigt undervisas, är dock af sig sjelf tydligt. Antingen måste derfö re, såsom här är fallet, flere lärare anställas, eler ock ungdomen indelas i afdelningar, hviik på olika tider erhålla undervisning. Dessa afdelningar, antingen de skötas af olika lärare eller af samme lärare på olika tider, kunna dock svårligen blifva så många, att icke antalet af barn inom hvardera af dem blir så stort, att läraren icke kan medhinna hela undervisningen i alla ämnen. Monitörer måste derlöre äfven etter Herr Grefvens plan fortfarande användas, serdeles vid undervisning i innanläsning. Men de tvänne hufvudsakliga olägenheter, som, vid Lancastarmetodens vanliga tillämpning. uppstå, nemligen dels att monitören största delen af tiden måste lemnas å sig sjelf, utan tillsyn af läraren, som endast kan er na en kort stund ät hvardera af de kring hela rummet spridda cirklarne, dels den att alla de kring en cirkel stående barnen svårligen kunna af monitören hållas till jemn uppmärksamhet, helst då sorlet f närstående cirklar lätt verkar störande; dessa o genheter tyckes Herr Grefven på ett lyckligt sätt hafva förebyggt. Monitörerna blifva neml. vid innanläsningsöfningarne jemte de öfriga lärjungarne placerade framför läraren, så att de lättare kunna åtnjuta hans tillsyn och ledning, och antalaet monitörer, på hvilka anspråken icke blifva så stora, då läraren ständigt kan följa dem, mångdubblas, så att om möjligt hvarje monitör endast får ett skolbarn att undervisa. Sedan hela afdelningen på detta sätt blifvit ordnad, låter I r först monitörerne i chor uppläsa samma stycke, efter monitörerna tillsamman med de öfrig underläsare, och slutligen endast de sistnämnda. Scdan ett stycke blifvit på detta sätt inöfvadt, eger läraren lätt tillfälle att låta en eller annan lärjunge särskildt, medan de öfrige tyst följa med, uppläsa det genomgångna. Såväl Herr Grefve Rudenschöld sjelf, som redan för ett år sedan började sin verksamhet härstädes, som ock af honom handledda lärare hafva på detta sätt meddelat undervisning i skolan, och ungdomen derigenom funnits göra både raskare och säkrare framsteg än efter den gamla metoden. Då detta är förhållandet, så synes det ej kunna medföra någon förlust för barnen om skoltiden delas mellan de särskilta afdelningarne så, att de minst försigkomna, som ej kunna nöjaktigt sysselsättas medan läraren egnar sig åt de öfriga, under vissa timmar stanna hemma, och detta bör så mycket mindr blifva fallet, som de väl borde, åtminstone i de sta innanläsningsöfningarne, kunna få någon ledning i hemmet. För de äldre deremot blir förlusten af den tid som egnas åt de yngres undervisning, hvilken i alla fall kan för dem, då arbetet fortgår under lärarens ledning, blifva en god öfning, rikligen ersatt, då de under den öfriga tiden få ensamme rå om läraren. Vid Domkyrkans folkskola har dock äfven denna möjliga tidsförlust kunnat undvikas derigenom, att innanläsningsafdelningen handledes af tvenne serskildta lärarinnor, hvilka hvar för sig undervisa omkring 30 barn samtidigt och då monitörsskapet efter den nämnda anordningen icke blir mycket mer än en enkel fingervisning, hafva alla fördelarne af Herr Grefvens plan kunnat vinnas, oaktadt endast sådane barn blifvit utsedda till monitörer, som sjeltva tillhöra innanläsningsafdelningen. Då emedlertid äfven den äldre afdelningen, och dit måste vi räkna alla dem, som kunna redigt och väl läsa innantill, blir för stor och omfattar lärjungar af allt för olika kunskapsgrad för att i alla liroämnen kunna sammanhållas i ett Jexlag. synes den anordningen vara god, att veWxelvis de lärjungar, lä raren ej sjelf kan handleda, syselsättas med tyst örningar säsom skrifning, räkning eller ritning, medan de öfriga åtnjuta arens omedelbara undervisnda motädes. en ning. Äfven här blir väl nödvändigt an nitörer, så vida ej, såsom vid skolan hä underlärare kan anställas, men olägenheten derat bör dock blifva mindre, då de endast hafva att tillse en tyst öfning och förlusten i undervisning ej särdeles stor om de ofta ombytas. Jemte dessa anordningar torde ven förtjena att ——