Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1856, sida 1

AAOAAQ —— — —— — löfte, han gifvit mig; men polismästaren förlorade icke kontenansen, utan frågade, om han då ej ämnade skrifva en annan order. — Det lönar icke mödan, svarade guvernören helt ogeneradt. — Der tängade vi honom, den bläcksudden, hviskade polismästaren och gned händerna. Denne permske polismästare tillhörde det egna slag af tjenstemän, som äro halft civile, halft militäre, det vill säga sådant slags folk, som en lyeklig tilltänigbet votött mot en bajonett eller skrubbat mot en kula,? och som af denna orsak företrädesvis få polismästareoch dylika sysslor, I tjensten vänja sig dessa menniskor vid en viss öppenhet, använda gerna sidane uttryck som point dhonneur, ädelmod 0. 8. v. och öiva sig i qvickheter på de civile skrifvarnes bekostnad. De yngre bland dem hafva läst Marlinsky och Sagoskin, kunna utantill början af Puschkins Fångar, känna Woinarowsky och hafva alltid ett dussin citater tillhands. Alla utan undantag påstå högt och öppet, att deras samhällsställning är vida under deras förtjenster, att nöden allena fängslar dem vid kontordammet, och att de skulle varit minst generaladjutanter eller brigadgeneraler, om de haft någon förmögenhet eller icke blifvit sårade. Såsom bevis för sannolikheten häraf anföra de en celler annan af deras kamrater, som gjort en serdeles lycklig karrier. — Vi sc en Kreutz och Ridiger, säga de; — vi blefvo fändrikar vid samma tid .. bodde tillsammans . . voro dubröder . . . men jag, ser ni, är icke Tysk och har inga relationer. Derför ser ni mig här såsom poliskarl. Fruntimren jemra sig ännu värre, men glömma dock icke att ärligen skicka en liten vacker sparpenning i säkerhet till Moskwa, dit de resa under