Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1856, sida 1

Frän barnkammaren hade jag förflyttats till universitetets auditorier bland jemnäriga vänner, bland hvilka det blott var fråga om teorier och svärmerier. men ej om det allvarliga praktiska lifvet. Derefter kom fängelset och bildade öfvergängen till detta slags praktiska lif, som jag nu skulle börja vid foten af Uralbergen. Men jag hade ännu icke haft tid att försätta mig in i de nya förhållandena, då guvernören underrättade mig, att jag skulle förflyttas till Wiatka, emedan en annan förvist, hvars egentliga bestämmelseort var Wiatka. hade erhållit tillåtelse att blifva förd till Perm, der han hade slägtingar. Guvernören besallde mig att resa genast den följande dagen, men detta var alldeles omöjligt, ty emedan jag inbillat mig, att jag skulle komma att vistas flera år i Perm, hade jag förskaffat mig åtskilliga nödvändighetsartiklar, vid hvilka jag måste skilja mig, om ock till hälften af deras värde. Efter flera undvikande svar tillät han mig slutligen att qvarstanna tvenne dagar emot mitt hedersord att ej begagna tillfället, för att se den andre förviste, som skulle aflösa mig. Jag gjorde just anstalter att sälja min häst och åtskilliga andra tillhörigheter, då polismästaren inträdde med en order, att jag inom 24 timmar skulle ha lemnat staden. Jag svarade, att guvernören gifvit mig anstånd; men embetsmannen visade mig en skrifven order, som var utfärdad och underskrifven af guvernören samma dag, på hvilken jag erhållit det ofvannämnda uppskofvet. — Ah, sade polismästaren, — nu förstår jag saken. Det är klart, att guvernören vill kasta ansvaret på mig. Lätom oss tala med honom. — Gerna för mig! l Guvernören svarade, att han råkat glömma det