StyckegodeMod och själsnärvaro hos en qvInmna. Sällan har en qvinna visat ett sådant mod och en sådan själsnärvaro, som en madame Nauendorf i Berlin, då en bleckslagaregesäll Mäller den 5 sistl. Februari försökte att mörda henne. Berlinertidningarna hafva härom meddelat följande: Mördaren gick upp i hennes bostad i tredje våningen och uppehöll sig der en half timme under förevändning, att han måste vänta på hennes man, som är verkmästare, emedan han hade affärer med honom. Liksom tillfälligtvis bad han henne att få låna en knif, för att skära spetsen af sin cigarr. Utan att ana oråd, hemtade hustrun sjelf knifven ifrån köket. Knappt hade han fått den, förr än han våldsamt fattade qvinnan i strupen, kastade henne på sängen och tillfogade henne flera sår. Derefter försökte han att välta sängkläderna öfver henne, otvifvelaktigt i afsigt att qväfva henne. Det lyckades henne dock att vrida sig ur dynorna, men nu föll hon, under striden med mördaren, ned på golfvet; här gaf han henne flera styng med knifven, men lyckligtvis sprang den af, så att mördaren icke längre kunde sticka, hvarför han började rista henne med stumpen. Nu fick qvinnan det lyckliga infallet att låtsa sig vara död. Hon tillbakahöll andedrägten och tillslöt ögonen. Mördaren lutade sig ned öfver henne, lyssnade uppmärksamt vid hennes mun, och då han ansåg sig öfvertygad om att hon var död, tog han hennes nycklar och gick ut i yttre rummet för att öppna byrån. Detta ögonblick begagnade den modiga qvinnan för att springa upp, ila igenom köket ut i korridoren, der hon började bulta på grannens dörr, men då hon olyckligtvis ej blef hörd af någon, slog hon köksdörren i lås för att inspärra mördaren. Denne hade emellertid märkt hustruns flykt, lemnade allt i sticket och tog sjelf till flykten, sedan han beväpnat sig med köksyxan, för att försvara sig emot möjliga förföljare. Det oaktadt blef han ute i korridoren anfallen af den blödande hustrun och råkade i en ny och häftig strid med henne, Ändtligen nådde han trappan och störtade utför den. Hustrun hade emellertid gripit så fast i honom, att hon lät släpa sig ned med honom igenom tvenne våningar, och först i nedersta förstugan nedföll hon afdånad. Här blef mördaren uppehållen af tvenne fruntimmer, hvilka just i detsamma kommo ut, men han dref dem tillbaka, i det han svängde yxan emot dem och undkom lyckligt, endast med förlust af en galosch, som han förlorat i trappan. Madame Nauendorf hade visserligen lidit stor blodsförlust, men intet af hennes sår tycktes vara lifsfarligt. De flesta styngen uppfångade hon med sina fylliga armar, ett styng trängde genom högra kinden in uti munnen, och hufvudhuden blef på högra sidan på många ställen rispad och flidd af den afbrutna knifven; men intet af styngen, hvilka voro omkring tjugu, träffade ädlare delar. I synnerhet blefvo hennes fingrar förfärligt sönderskurna. Hustrun är omkring 25 år gammal, af ett intagande yttre, och ett par veckor före olyckan uppkommen från cen barnsäng. Hela mordseenen föreföll i det rum, der barnet låg. Genom den häftighet hvarmed mördaren stötte knifven i henne, slant den, for tillbaka och skar lederna på flera fingrar i mördarens hand, så att äfven han förlorat blod. Ei allenast rummet, utan ock trapporna voro besudlade med en utomordentlig mängd blod, och hela skådeplatsen för striden erbjöd en förfärlig anblick. Mördaren, bleckslagaregesällen Miller, har redan förut en gång varit under ransakning i Königsberg för en dylik förbrytelse, och af den anledningen varit dömd till flera års straffarbete.