delsevis inkommit, hade hon varsnat att dörren tilla vinden varit oläst, hvarför hon också ingått dit och annammat en schawl, ett par tygkänger och en matsked af silfver, hvilka persedlar tillhörde pigan Niklasson, i tjenst hos handl. B. Rydgren. Schawlen påträffades hos Maria Olsson vid hos henne anställd visitation, äfvensom kängerna, hvilka dock vore utslitna, men matskeden hade hon förärat till fru Berg-— löf, som återställt densamma till polisen. Från sin nuvarande husbondes dotter, mamsell Hansson, hade hon tillgripit en hvit, stickad underkjol och några par bomullsstrumpor, hvilka effekter tillrättakommit. I öfrigt anräffades uti Maria Olssons gömmor trenne slipade punschglas, en hvit porslinsmugg och en i gult bronserad oblatask, som misstänkes vara stulna. Fru Berglöf har derjemte, vid anfordran, till polisen aflemnat en thesked af silfver märkt med G. B. som hon fått i present af Maria Olsson, hvilken uppger sig ha erhållit samma sked till skänks af sin förmyndare, Törnros, på Lilla Edet. Huru mycket som häraf är sannt, torde snart visa sig. Efter hvad sålunda förekommit, beslöt poliskammaren att de anhållna persedlar, hvartill egare ännu saknades, skulle upplysas i Handelstidningen, och anstår derför målet till den 2 nästa Juni, hvaremellertid Maria Olsson förvaras i stadshäktet. — I Lördags på aftonen hade snickaremästaren Löfmark låtit tillställa en sexa för sina arbetare uti traktör Härströms lokal vid Sillgatan, men sedan gästerna något förplägat sig, hade gräl uppstått och dessa kommit i lufven på hvarandra, då värden väl försökte att stifta fred mellan slagskämparne, emen allt förgäfves, hvadan han omsider fann sig föranlåten tillkalla tvenne i grannskapet stationerade poliskonstaplar, 23 Ljungqvist och 7 Andersson, som jemväl sökte att lugna brushufvudena, hvilka, beväpnade med knifvar, gafflar och korkskrufvar, dock lika litet lyssnade till polisens som värdens uppmaningar, utan snarare tycktes vara färdige att leverera en tormlig batalj. Då poliskonstaplarne icke förmådde uträtta nagot bland så mänga personer, till antalet några och trettio requirerade t. f. polisöfverkonstapeln Lindblad patrull från högvakten, hvarefter grälmakarne ånyo uppmanades att förhälla sig stilla eller ock lenina stället; men enär tilsägelsen det oaktadt icke hörsammades, gjorde polisen och art. patrullen snart rent hus, så att värden blef qvitt sina besvärliga gäster. Härmed var dock icke sexan slut, ty några af gästerna stannade utanför på gatan och förde oljud, hvilket förorsakade en folksamling. Polisen måste derföre äfven nu intervenera och då uppmaningen att skingras icke heller åtlyddes, blefvo snickaregesällerne Axel Andersson, C. F. Hellberg och lärlingen Frans Rundbäck, af hvilka Andersson var rusig, uppförde i polisvakten. Vid förhöret sistlidne Måndag, erkände Andersson, genom ombud. förseelsen och dömdes att plikta för fylleri och oljud 5 rdr bko, men Hellberg förnekade tillmälet att ha fört oljud. Sedan vittnen blifvit afhörde, som intygade angifvelsens riktighet. fälldes dock äfven han att böta för oljud 1 rdr 32 sk. bko, likasom Frans Rundbäck dömdes till samma böter för enahanda förseelse. Vid bristande tillgång till böterna skulle Andersson undergå 6 och Hellberg samt Rundbäck hvardera 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Sistlidne Söndag fasttogs och dödades vid Redbergslid en sjuk hund, som velat bita åtskilliga personer. — Sistlidne Måndag var månglerskan Anna Helena Almlöf, boende vid lilla Härlanda, uppkallad i polisen för det hon i handel begagnat falsk betsman. Den 17 dennes hade hon på Kungstorget till en hustru Andersson försält ett stycke smör, som efter Almlöfs betsman vägde 2! 7, men vid förnyad vägning med behörigen krönt vigt, befanns vara 14 lod mindre. Polisen lade derföre vantarne på betsmanen och tillsade gumman Almlöf att infinna sig förstnämnde dag för att stå till svars för sina vinglerier; men vid målets upprop lät hon sig dock icke afhöra, hvarföre hon skulle hemtas till den 26 dennes.