Utrikes Nyheter. ENGLAND. Skattkammarkansleren har officiellt meddelat, att regeringen är i stånd att bestrida årets utgifter med ett tillskott utäfver de ordinarie tillgångarne af inalles 7 millioner Å, så att den utom det annonserade lånet om 5 mill. blott behöfver utgifva2 mill. skattkammareobligationer. Detta meddelande förorsakade en stegring i Consols. Drottningens stallmästare, general Charles Grey, har d. 12 afrest till St. Petersburg. M. Post befarar oroligheter i London af den anledning, att lord Palmerston skall hafva lofvat erkebiskopen. Canterbury, att det hädanefter om söndagarne ej skall utföras någon musik i parkerna uti hufvudstaden. I Times omtalas ett rykte, enligt hvilket Ryssland äfven af England begärt en förklaring öfver fördraget af den 15 April. Sir William Eyre är bestämd till högste befälhafvare för trupperna i Englands besittningar i Norra Amerika. SPANIEN. Cortes hafva beslutat censurens återinförande för alla tryckta skrifter rörande religiösa frågor. Vidare hafva de beslutat att förnärmelser emot främmande suveräner skola beläggas med straff. I detta beslut spårar man det franska inflytandet. GREKLAND. Franska inflytandet skall här vara i tilloch det engelska i aftagande. Engelsmännen synas blifva särdeles impopulära. PREUSSEN. Från Berlin skrifves, att Windischgrätz mission, såvida den afser afslutandet af ett fördrag emellan de begge tyska stormakterna, som garanterar dem besittningen af alla deras ömsesidiga besittningar, har föga utsigt att lyckas, enär preussiska regeringen, på grund af den erfarenhet den vunnit under det nu slutade kriget, ej är sinnad att på förhand binda sig för händelser, som aldrig låta sig beräkna. Enligt den halfofficielle Preus. QCor. har, utom Ryssland och Sverge, äfven Oldenburg förklarat sig för det af Danmark föreslagna sättet att inlösa sundstullen. FRANKRIKE. ÅB. H:s pariser-korrespondent skrifver, att den offentlighet som giivits åt fördraget af den 15 April, alls icke legat i franska regeringens afsigt, så att kejsaren blifvit mycket förtörnad. öfver dess publicerande i engelska pressen. För öfrigt försäkrar korrespondenten att kejsaren icke nedlåtit sig till ett skriftligt rättfärdigande af fördraget inför zaren, utan skall han blott hafva