Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1856, sida 1

Röran!e solkundervisningen. För någon tid tillbaka lästes i Aftonbladet en insänd uppsats af kyrkoherden Otterström, hvilken innehöll några anmärkningar emot den afgrefve T. Rudenschöld, på grund af mångårig begrundning och erfarenhet antagna method för folkskolans organiserande i vårt land, hvilka anmärkning w gingo ut på ingenting mindre ån att förklara grefve R:s method helt och hallet olämplig och opraktisk. Grefve R. har häraf funnit sig uppmanad att i A.B. besvara Samma anmärkningar, i en uppsats, som tilliha innehaller en närmare utredning af den utaf kyrkoherden Otterström klandrade, men af andra, som närmare skådat dess verkningar, varmt förordade skolmethoden. Det djupa intresse denna fråga äger för svenska folkets barn, hvilkas undervisning utgör ett ständigt mål för grefve R:s brinnande håg, föranleder oss att ätergifva det omnämnda svaromålet, hvilket lyder sålunda: Svar på herr kyrkoherden Otterstroms öppna bref i Aftonbladet till undertecknad. Summan af herr Otterströms i högst vänlig sinnesstämning skrifna bref utgör dock i hufvudsaken ingentng mindre än en afgjord förkastelse af den förändring, som jag söker åstadkomma uti svenska folkskolornas nu allmänt brukliga ordning och verksamhetsform, såsom villkor för vinnande af mera tillfredsställande frukter af skolan. Hr Otterström tillegnar mig en förmåga, långt — långt utöfver hvad som är verkliga förhållandet, att uppväcka allmänt intresse för folkskolan; men i afseende på den särskilta plan för folkskolans yttre och inre ordnande, som jag sökt teoretiskt utveckla och praktiskt tillämpa, uttalar han en på anförda skäl grundad afgjord förmodan, att den snart skall förklaras oduglig, och att iag skall få förspörja detta bestyrkt af erfarenheten nästa år eller året derpå.? Ett sådant vitsord till svenska allmänheten från en man, som i flera år med utmärkt förtjenst och skicklighet förestått folkskollärare-seminarium i Skara, hvarifrån utgick till spridda delar af riket ett stort antal — relativt till den korta lärotiden — utmärkt kunnige och derjemte för sitt kall varmt lifvade skollärare, och hvilken man naturligtvis måste hafva grundligt genomtänkt folkskolefrågan samt noga undersökt dess praktiska förhällanden, ett sådant offentligt vitsord från en sådan man, säger jag, borde, skulle det tyckas, ingifva mig en modfällande misströstan om vidare framgång åt den sak, som jag förfäktar. Detta vitsord måste nemligen verka ett starkt afbräck i det allmänna förtroende, som på sista tiden blifvit egnadt åt mitt skolarbete. Framför allt måste detta herr Otterströms bref i hög grad stegra hos mängden af folkskollärare den motvilja mot de at mig föreslagna förändringarne, hvilken utgör ett af de större hindren för framgång åt mina bemödanden. — Icke dess mindre emottager jag med glädje och tacksamhet hr Otterströms öppet uttalade inkast mot den plan för folkskolan, som jag förfäktar; ty häraf skola många föranledas att allvarligare än hittills skett undersöka folkskolornas nuvarande allmänna skick, hvarvid skall utrönas huruvida samma skolors allmänt öfverklagade brister endast härflyta från sömnaktighet uti lifvet inom gamla, i sig sjelfva dugliga former, eller om folkskolornas aftynande till betydlig del härrör af bristfälliga former, hvilka icke tillstädja det folkskolans uppätstigande, som redan samtiden med rätta kräfver, och som framtiden ännu mera kommer att kräfva. — Då det är min öfvertygelse, att det sist antydda förhållandet är det verkliga, så tror jag naturligtvis, att en noggran sakundersökning skall stegra, men icke minska förtroendet till de förändringar, jag föreslår. Men hvilken är då den förändrade plan för folkskolan, som af mig förfäktas? Hr Otterström säger, att man efter 10 år icke ännu kunnat komma underfund med den. Afses härmed skolplanens detaljer, så är det helt naturligt, att allmänheten icke kunnat