Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1856, sida 2

Siyckegods. En AsyI för Fåglar. En turist, som länge uppehållit sig i Indien, förnämligast i Goa, berättar, att man der icke sällan träffar s. k. asyler för fåglar, grundlagda af ångerfulla syndare, som tro sig derigenom kunna utplåna sin syndaskuld. Ett sådant märkvärdigt institut såg vår resande vid fästningen Camboyette, der ganska behagliga platser voro inrymda åt fåglar, hvilka der hade sitt underhåll och som vårdades af flere, enkom till fägelsjukvaktare anställda personer. Kostnaden för ett sådant fågelinstitut bestrides af medel, som blifvit genom frivilliga allmosor samlade. Vid ett hospital voro anställde en mängd personer, hvilka hade i uppdrag, att stryka genom skogar och filt, för att söka sjuka eller sårade fåglar och föra dem till hospitalet. fådana ställen finnas äfven för sjuka och gamla däggande djur, hvarest dessa mottagas och vårdas. En mängd personer lefva deraf, att de, mot årlig lön anställda vid sådana djur-asyler, uppsöka gamla, sjuka och sårade åsnor, hästar och bufflar, samt föra dem till hospitalet, der de botas och vårdas. Helt annorlunda uppföra sig indianerna mot sina olyckliga medbröder. Om de påträffa en sjuk, sårad, ofärdig eller fånig menniska, så låta de, långt ifrån att hjelpa henne upp och undsätta henne, den olycklige ligga, ja — än mer — de låta både menniskor och djur trampa på henne, påstående, att det är hennes stora syndfullhet allena, som ådragit henne detta lidande, såsom ett himmelens straff. De köpa fåglar, endast för att återgifva dem friheten, men de utgifva aldrig en fyrk, för att ur fångenskap frigöra en menniska, vore det ock deras aldra närmaste anhörig. (Fam. J.) (A — —