Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1856, sida 1

— —— naturen hade han under förhören gifvit fritt lopp åt Sin tunga. Till hämd pinades han till döds i de fuktiga osunda kasematterna. Ibayeffs brott var naturligtvis desto större, som han bar epåletter, och hade han ej varit officer, skulle han utan tvifvel sluppit undan till vida lindrigare pris. Den oskyldige unge mannen hade tillfälligtvis bevistat ett dryckesgille, vid hvilket man, bland andra sånger sjungit en smädevisa öfver ezaren. Denna tillfällighet kostade Ibayeff hans ställning och sedermera hans lif. Derefftter kom turen till oss. Oransky aftorkade sina glasögon, hostade och började uppläsa det allerhögsta beslutet, hvars innehåll var, att kejsaren, sedan han läst kommissionens rapport, med hänseende till vår ungdom befallt att icke öfverlemna oss i rättvisans händer, men deremot förkunna oss, att cho, som genom afsjungande af upproriska sånger gjort sig skyldig till majestätsbrott, enligt lagen har förbrutit sitt lif; att detta straff enligt andra lagbud kan förändras till tvångsarbete för lifstiden, men att kejsaren i sin gränslösa nåd efterskänkte flertalet af de skyldige deras välförtjenta straff och tillät dem uppehålla sig i sin hemort under polisens uppsigt. De värsta förbrytarne? blefvo dömda till sådane straff; som syftade till deras förbättring, och dessa straff bestodo i förvisning till aflägsna provinser på obestämd tid eller till inträde i statens tjenst under uppsigt af lokalauktoriteterna. e värsta förbrytarne? voro sex till antalet, och det första namn, som upprepades, var mitt eget. Jag var förvisad till Perm. Bland de förvisade befann sig äfven Lachtin, churu han icke ens varit arresterad. Då han han hemtades, för att höra sin doni, trodde han, att afsigten blott var att skrämma honom och tvinga honom bevittna de andres näpst. Det