Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1856, sida 1

Auditören såg först upp i taket, derefter på Solokowski och tog till sist en pris snus. Solokowski hade blifvit ojemförligt värre behandlad än vi andre; ty han hade inspärrats i ett mörkt afsides hål uti tukthuset i Moskwa; men ickedestomindre var han, såsom jag redan anmärkt, vid godt mod och inblåste genom sina muntra berättelser nytt lif i oss andre. Galitzin visade sig i galla med blått band, Tsinski likaledes, ja tillochmed auditören hade på denna festdag ifört sig ett slags halfmilitärisk buteljgrön uniform. Kommendanten infann sig naturligtvis icke. Larmet och skrattsalfvorna vore emellertid så högJjudda, att auditören med rynkade ögonbryn visade sig i salen och lät oss veta, att vårt högljudda prat och skratt voro förfärliga bevis på bristande respekt och vördnad mot den allerhögsta viljan, hvars beslut vi kommit att förnimma. Dörrarne öppnades, och officerarne delade oss i tre afdelningar. I första afdelningen voro Solokonski, målaren Utkin och en officer vid namn Ibayeff, i den andra vi, i den tredje tutti frutti. Domen upplästes först för första afdelningen. Anklagelsen lydde på majestätsbrott, och de anklagade dömdes att på obestämd tid inspärras i Schlisselburg. Alla tre emottogo domen lugnt och resigneradt. Utkin dog efter tre års förlopp i kasematterna, Solokowski blef halfdöd skickad till Kaukasus och afled i Petigorsk, och efter dessa tvenne olyckliges bortgång skickade regeringen den tredje till Perm, der han kort derefter dog som mystiker. Utkin, öfri och inspärrad konstnär, såsom han underskref förhörsprotokollen, var en man på inemot fyrtio år. Han hade aldrig under hela sin lefnad befattat sig med politik, men ädel och häftig till