Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1856, sida 2

er ungdom, nämn de olycklige, som bära ansvaret. .. Vill ni ej köpa hela er framtid och er gamle faders lif till detta pris? — Jag vet ingenting och kan derför ingenting säga. Galitzin steg upp och utbrast: — Jaså, ni vill icke! Det är således icke vår skuld. Härmed slutade mitt förhör. I Januari 1835 inställdes jag för sista gången inför kommissionen. Jag skulle genomläsa och underskrifva mina svar, sedan jag, om möjligt, blifvit förmådd att ändra dem. Schubensky var ensam närvarande. Då jag var färdig, sade jag: — Jag vill veta, huru man kan anklaga en person efter dessa frågor och svar. Hvilken artikel i lagen har man åberopat mot mig? Lagen är bestämd för andra förbrytelser, svarade den blå öfversten. — Det var en annan sak. Men när jag genomläser dessa frågor och svar, förekommer; det mig nästan otroligt, att deras innehåll at något enda skäl kunnat berättiga att hålla mig sju månader i fängelse. — Såå, inbillar ni er verkligen, att man trott er på edra ord, då ni försäkrat, att ni icke ämnat bilda ett hemligt sällskap? — Men hvar är då detder hemliga sällskapet? (Forts.)