Landsorten. SARNA den 28 April. I går, Bönsöndagen, ungesär kl. half 10 f. m., varseblefs eld å takat af Särna kyrka. kyrkvaktaren hade, som vanligt, uppgjort eld i sakristian, och en gnista från skorstenen hade fastnat i det gamla och murkna (såsom det här heter, foskiga) spåntaket. Ögonblickligen spridde sig elden med otrolig hastighet. och ehuru faran tidigt upptäcktes, klämtning kallade folket till hjelp, och kyrkans slangspruta genast var i full verksamhet mad tillräckligt biträde till hide servering och vattenarm, så kunde man icke förrän inemot kl. II blifva mästare öfver elden. Lågan riktigt frossade i det, ar ålder och nu ihållig torka. brännbara taket, och faran såg så hotande ut, isynnerhet som en lindrig blåst lifvade elden, att kyrkans räddning syntes högst tvifvelaktig, om icke omöjlig. Derföre, och då tillräckligt med folk fanns, bergades utur kyrkan och sakristian allt löst, tillochmed altartafla, predikstol, kyrkodörrarne och begge ringklockorna ur tornet. Genom en synnerlig Försynens nåd, saktades midt under släckningsarbetet vinden, och det blef alldeles lugnt. Sedan man nu banat sig väg med yxa in uppå kyrkhvalfvet. dämpades elden fullkomligt. Hela kyrkan var alldeles dränkt med vatten. Näst Guds nåd. och den midt under den största faran stilla vinden, hade man ändamålsenliga anordningar samt släckningsfolkets raskhet och ibärdighet att tacka för kyrkans, och troligen äfven den närbelägna prestgårdens räddniug. Män, qvinnor och äfven barn täflade att visa sin ifver. På eftermiddagen kl. 4 var kyrkan åter i ordning, så att der kunde hållas gudstjenst, med tacksägelse och lofsång för den så lindrigt undsluppna, ehuru så hotande faran. I dag arbetas fliteligen på att lika skadorna, som mest äro a sjulfva yttertaket, föga på takstolarne och inre hvalfvet. FAIILUN. Att hjörnarne redan gått ur sina iden, för att börja sin vanliga plundring å boskapen, hade ibland andra invånarne i Klittens by inom Elidalens socken fått erfara. Nämnde by hade nemligen vid medlet af månaden flera aftnar å rad haft besök af en björn, hvilken icke drog i betänkande att stiga in snart sagdt på sjelfva gärdarne. Tvenne björnskyttar, härom underrättade, begåtvo sig ut för att välfängna den objudne gästen, som deraf föranläts att tills vidare uppskjuta sina påhelsningar. Ehuru skaren å snön hvarken bar jägarne eller deras hundar. så att de kunde hinna den lufsande nalle, förföljde de honom likväl så länge, att han, temligen uttröttad af den ovanliga motionen, satte sig ned att hvila på en skogsväg, der en karl som händelscvis kom körande icke på några vilkor kunde färmå honom att maka åt sig, utan nödgades rentaf vända om, för att icke komma i någon obehaglig konflikt. Jägarne, som sågo sig icke kunna upphinna den flyende, begåfvo sig då på hemvägen, men innan de hunno hem, hade redan nalle i förbifarten gjort ett kort besök vid byn och der till jägarnes stora förargelse under tiden rifvit och dödat trenne getter, hvarefter han aflägsnat sig. MSN OETISKT STENEN TELIA