Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1856, sida 2

Sedan man före lagt mig den sista frågan, blet j jag eskorterad in i det rum, der vi plägad.e nedskrifva våra svar. Hastigt gick dörren upp, och Galitzin junior inträdde med ett mycket bedröfligt ansigte. — Jag kommer, sade han, — för att tala med er innan ert förhör är tillända. Min aflidne faders mångåriga bekantskap med er far har hos mig väckt deltagande för er person. Ni är ung och kan ännu göra er lycka. Derför bör ni framför allt söka draga er ur denna affär, hvilket lyckligtvis ännu beror blott och bart af er sjelf. Er olycka hvilar tungt på er fars hjerta; hoppet att åter se er fri är det enda, som uppehåller honom. I detta ögonblick talade vi med furst Galitzin om er och äro alla beredde att göra för er hvad vi kunna, om ni blott sjelf ger oss medel dertill i händerna. Jag förstod hvarthän han syftade och blodet steg mig mot hufvudet. Han fortfor: — ni går raka vägen till kasematterna eller musköten: ni lägger er faders grå hår med sorg i grafven, ty han skulle ej uthärda att se er i den grå rocken. Jag ville svara, men han afbröt mig: — Jag vet, hvad ni vill säga, men låt det så gerna vara. Det är klart, att ni hyste fiendtliga afsigter emot regeringen. För att vinna monarkens näd för er, måste vi derför hafva bevis på uppriktigheten af er ånger .. Ni tiger hårdnackadt, ger undvikande svar och skonar af falsk hederskänsla personer, om hvilka vi veta mer än ni sjelf, och som ej varit så samvetsgranne som ni. Ni skall ej kunna hjelpa de andre utan blott draga er sjelf med i deras olycka. Skrif till kommissionen enkelt, uppriktigt .. tillstå, att ni inser ert fel, åberopa er på