sa skrifter äro af den S:t Simon, som lefde i Ludvig XIV:s tid? Ordföranden smålog, skakade på hufvudet, såsom om han velat säga: — ha, ha, min vän, der fångade vi dig! .. och tillade: — gå nu! Då jag befann mig vid dörren, hörde iag, att han frågade, om det var jag, som hade skrifvit så mycket mot Peter den förste. — Just han, svarade Schubensky. — Det är ett godt hufvud, anmärkte ordföranden. — I skickliga händer är giftet så mycket farligare, svarade inqvisitorn; — det är en oförbätterlig menniska. I dessa ord låg min dom. Ännu ett sidostycke till S:t Simon! Då polismästaren undersökte N:s böcker och papper, lade han först ett band af Thiers franska revolutionshistoria åsido, derpå ett andra, tredje, sjerde och sjette ... men då förlorade han också tålamodet och ropade: — Nå, aldrig i mina dagar har jag sett en sådan massa revolutionära böcker på ett ställe! Men der är ju ännu en, tillade han och kastade Cuviers verk om jordrevolutionerna till en af gendarmerna. De andra frågorna voro vida mer invecklade, och man begagnade alla möjliga polisknep och konstgrepp, för att locka oss i snaran och förleda oss till motsägelser. Man gjorde allehanda hänsyftningar på de öfriga fångarnes bekännelser och dylikt, som det icke lönar mödan att berätta. Men det lyckades ej inqvisitorerna att narra en enda af oss i fällan.