diskusslon, att det icke ens velat inläta sig på en pröfning af de medel, hvilka vore egnade att afhjelpa ett så sorgligt sakernas skick, så är det otvifvelaktigt, att den undertryckta gäsningen bland dem kommer att äteruppvakna häftigare än någonsin. Öfvertygade, att de af diplomatien och af de makters bemödanden, hvilka interessera sig för deras öde, ingenting mera hafva att vänta, skola de ånyo med sydländsk glöd kasta sig in uti det revolutionära omstörtningspartiets led, och Italien skall återigen blifva en flammande härd af sammansvärjningar och oordningar, som man måhända qväfver med fördnbblad stränghet, men som den ringaste europeiska rörelse åter skall bringa till det häftigaste utbrott. vom ett sådant sakernas tillstånd förtjenar att ådraga sig franska och engelska regeringarnes uppmärksamhet, hvilka regeringar äro lika mycket intresserade för ordningens upprätthållande och en regelmässig utveckling af civilisationen, så måste det naturligtvis i högsta grad sysselsätta konungens af Sardinien regering. De revolutionära passionernas återuppvaknande i alla trakter omkring Piemont skall, till följe af inverkningen af orsaker, hvilka äro egnade att väcka folkets lifligaste sympatier, blottställa det för de betänkligaste faror, hvilka äro i stånd att skada den fasta och modererade politik, som i det inre frambragt så lyckliga resultater och förvärfvat Piemont det upplysta Europas deltagande och aktning. Men deruti ligger ej den enda fara, som hotar Sardinien. En ännu större ligger i konseqvensen af de medel Österrike använder, för att undertrycka den revolutionära gäsningen i Italien. Inkallad af de små italienska staternas suveräner, hvilka icke hafva makt att hålla sina undersåters missnöje i tygel, håller denna makt största delen at Po-dalen och mellersta delen af Italien militäriskt besatta, och dess inflytande gifver sig ocmotståndligt tillkänna äfven i de länder, der den icke har några soldater. A ena sidan stödde på Ferrara och Bologna, utbreda sig dess trupper ända till Ancona långs med Adriatiska hafvet, som på visst sätt blifvit en Österrikisk insjö; å andra sidan beherrskar den Piacenza, som den, i strid mot andan, om också icke emot bokstafven uti Wienerfördragen, bemödar sig att förvandla till en fästning af första rangen, underhålla en garnison i Parma och förbereder sig att utsträcka sin krigsmakt långs utåt sardiniska gränsen från Po ända till Appeninernes spetsar. Det fortfarande besättandet å Österrikes sida af gebiter, hvilka icke tillhöra detsamma, göra det till oinskränkt herre öfver nästan hela Italien, tillintetgöra den genom Wiener-traktaten fastställda jemnvigten och äro en ständig hotelse mot Piemont. På visst sätt omgifvet på alla sidor af ÖGsterrikarne och seende en makts stridskrafter utbreda sig på dess fullkomligt öppna östra gräns, och dertill en makts, hvars tänkesätt det väl vet ing: lunda äro välvilliga, måste detta land hållas i ett til s änd af fortfarande bekymmer, som nödgar det att förblifva under vapen och vidtaga offensiva mått och steg, hvilka för dess, redan till följe af tilldragelserna 1848 och 1849 samt genom det krig, hvari det nu deltagit, betryckta finanser äro högst betungande. De sakförhållanden, hvilka undertecknade här framställt, äro tillräckliga för uppskattningen af farorna i den ställning, hvaruti konungens af SardilLien regering finner sig försatt. Oroad i det inre af revolutionära passioner, hvilka väckts till lif genom ett system af våldsamt förtryck och genom den österrikiska maktens utsträckning, kan den hvilket ögonblick som hellst genom en oafvislig nödvändighet blifva tvingad att tillgripa ytterliga mått och steg, hvilkas följder äro omöjliga att beräkna. Undertecknade betvifla icke, att ett sådant sakernas tillstånd gör djupt intryck på Frankrikes och Englands regeringar, åCj allenast för den uppriktiga vänskap och det verkliga deltagande, som dessa makter ådagalade för deras suverän, som, ensam bland alla, i det ögonblick, då resultatet var mera än ovisst, öppet förklarat sig på deras sida, utan isynerhet derför, att detta tillstånd utgör en verklig fara för Europa. Fardinien är den enda italienska stat, som förmått att sätta en oöfverstiglig gräns emot den revolutionära andan och derjemte bibehålla sig oberoende af Osterrike; det är den enda motvigten emot dess allt undertryckande inflytande. Skulle Sardinien, öfvergifvet af sina allierade, duka under för sina uttömda krafter, och skulle det äfven se sig tvunget att underkasta sig det österrikiska herraväldet, så vore Italiens eröfring genom denna makt fulländad. Och, sedan Österrike, utan att det kostat denna stat det ringaste offer, erhållit de oerhörda fördelarna af fri skeppsfart på Donau och af Svarta hafvets neutralisation, skulle det väl ock förvärfva sig ett förherrskande inflytande i vester. Detta kunna hvarken Frankrike eller England vilja, det skola de aldrig tillåta. Afvenså äro undertecknade öfvertygade, att kabinetten i Paris och London skola taga Italiens tillstånd i allvarligt öfvervägande och, i gemenskap med Sardinien, rådgöra om medel att med framgång förbättra detsamma. Paris den 16 April Undertecknadt C. Cavour. De Villamarina. Grefve Cavour förklarade under debatten att engelska regeringen utan något slags förbehåll gillat denna not och att franska regeringen, ehuru den gillat dess principer, dock gjort sina förbehåll hvad tillämpningen beträffar. I denna skillnad är man benägen att finna nyckeln till vissa rykten, som cirkulera, om en intimare allians emellan Frankrike och Österrike. Den är dock mycket lätt förklarlig, då man betänker, huru pass Frankrike sjelft komprometterat sig genom sin inblannino I Roma angeläcenhetar