Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1856, sida 1

behandlas strängare än hitintills. Följden blef. att kommissionen kom att bestå af idel fiender till de arresterade, under ordförandeskap af en gammal dummerjöns, som efter tre-fjerdedels års förlopp var lika klok på saken som nio månader förut. Han iakttog en majestätisk tystnad och frågade blott vid slutet af hvarje förhör: — kan han gå nu? — Ja, svarade Galitzin junior, och Galitzin senior sade derefter högtidligt till arrestanten: — ni kan gå! Mitt första förhör räckte fyra timmar. Frågorna voro af tvenne olika slag. De under N:o 1 hade till ändamål att upptäcka oppositionella åsigter och mina genom en skadlig lektyr af S:t Simons skrifter utvecklade känslor, såsom Galitzin junior och auditören uttryckte sig. Dessa frågor voro ganska enkla, men också ganska öfverflödiga, ty våra åsigter voro tillräckligt ådagalagde i de af polisen tagna brefven och papperen, och följaktligen kunde de på det högsta hafva till ändamäl att utreda, huruvida dessa papper härhörde från oss eller icke. Vid hvarje mening frågade kommissionen: — huru förklarar ni följande ställe i ert bret? — Enär ingenting fanns att förklara, svarade Jag med tomma fraser och allmänna floskler. I ett af brefven hade auditören upptäckt följande ställe: valla konstitutionella författningar äro utan frukter, ty de äro ej annat än kontrakter mellan herren och slafvarne. Uppgiften består ej uti att förbättra slafvens ställning, utan afskaffa slafveriet. Då jag skulle förklara detta ställe, svarade jag, att jag ej kunde inse nödvändigheten för en Ryss att försvara det konstitutionella regeringssättet, utan att man just med skäl skulle kunna anklaga mig, om jag gjorde det. — Man kan angripa det konstitutionella regeringssättet från tvenne sidor, ropade den yngre Galitzin