— För nägon tid tillbaka läste man i utländska tidningar ett poem af den berömde åldrige skalden Båranger, ställdt till de fransyska studenterna, hvilket innehöll ett mördande utfall mot det närvarande fransyska kejsardömet, hvadan ock de utländska tidningar, som reproducerat detsamma, blifvit konsiskerade på de fransyska postkontoren. Detta har likväl ej hindrat, att ju poemet blifvit i tusentals afskrifter spridt i Frankrike. Af de öfversättningar af detta poem, som varit synlige i svenska tidningar, meddela vi följando af signaturen ... x—n, hvilken synts oss bäst återgifva originalets anda: Till de studerande. Hvad, arma barn! tron J väl än kanhända, Att man kan ropa: lefve friheten! Och under trikolorens fana tända Sitt lof åt den, som ätergifvit den? — De usla sånger, J af mig fått lära, Förgäten dem (jag känner dem ej mer) Om ej — jag sjelf förbannar denna ära. Förlåt den arme sångaren, jag ber. Hur kan på detta tidehvarf man lämpa Det jag en gång har drömt uti min sång, — Jag, som ej upphört smickrarn att bekämpa Och kejsarn, påfven, kungen på en gång? Jag lofsjöng en — en herrskare allena, Men han var fången, bar ej spiran mer: Brumaire försontes genom St. Ielena! Förlät den arme sångaren, jag ber. Syns mig Risard vältaligast af alla? Ar Leverrier en annan Arago? Kan mig den tysta nattens vän man kalla? Är Belmontet för mig en ny Hugo? Är sist min Gud -så god, så mild mot alla — Blott sbirrens? och fångvaktarns Gud (ej mer?) Är det min Gud man hörs i Rom åkalla? . Förlåt den arme sångaren, jag ber. Jag våra blusmäns? hjeltedikt har sjungit Hur på sin bana — jemt så segerrik — I tjugu år de kungars här betvungit — De stolta söner af vår republik. Men ack, den knekt-sprätt, här ses spionera, Som vill oss mörda, för att bli oftcer, Ar han lik min, som glad sågs pokulera? Förlåt den arme sångaren, jag ber. Hos Polen, hos Italien — det höga — Står Frankrike uti en blodskuld än, Framåt! kanonen bjuder; båtar föga På denna hala mark; nej långt från den Vi draga hän, tills friheten vi vunnit Åt Turken (om han sjelf sitt bifall ger!) Se der den VIleliga allians? J funnit! Förlår don arma sånoaren jag her