Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1856, sida 1

mässig karakter, såsom cesuren i en vers. Om morgonen hjelpte mig soldaten att koka mitt kaffe i kaminen; klockan 10 kom vakthafvande officern och medförde hvarje gång flera kubikfot köld — han var klädd i kask, kappa och handskar och tyckte synbarligen om sabelskrammel —; kl. 1 infann sig gendarmen med en smutsig servett och en skäl med soppa, hvilken han höll så i kanten, att hans tvenne tummar voro betydligt renare än de andra fingrarne. Maten var dräglig, men man bör ej glömma, att den kostade oss två rubel silfver om dagen, hvilket för en mindre förmögen person, efter tre månaders fängelse, vexte till en rätt ansenlig summa. Fadren till en af arrestanterna förklarade, att han ej hade penningar, men fick det kallblodiga svar. att man, om så vore, skulle af hans lön innehålla det ifrågavarande beloppet. Om han ingen lön haft, skulle han sannolikt sjelf blifvit kastad i fängelse. Jag bör här tillägga, att öfverste Semönoff likväl af kronan erhöll 1 rubel 50 kopek silfver för hvarje fånges bespisning. Saken började väcka uppseende, men blef snart nedtystad, emedan adjutanterna, som erhöllo sin del af de roffade pengarne, förmådde hela gendarmafdelningen till tystnad genom att för dem teaterbiljetter, då omtyckta pjeser uppfördes. Efter tapiot rådde fullkomlig stillhet, Jag läste vanligtvis till kl. 1; då släckte jag mitt ljus. Mar gen gång ätergaf mig drömmen min frihet, och när jag då vaknade, sade jag ännu yrvaken: Min Gud, hvilken förfärlig dröm! fängelse, gendarmer! ... Hjertat jublade deröfver, att det blott var en dröm, tilldess en sabel skramlade mot stenarne i korridoren och en officer, åtföljd af en gendarm med lykta, öppnade dörren, eller vakten ropade sitt werda, eller trumpeten blåste till reveljen. Under de långa tråkiga ensamma timmar, då jag