Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1856, sida 1

Den förr omnämnda insända artikeln, rörande de förestående riksdagsmmavalen och det mål den blifvande riksdagen bör förelä ga sig, lyder sålunda: 6 Ett ord i sinom .-. Videant consules ne quid defrimanii capiat respubjiea. Inom några veckor skola valen äga rum till ett riksmöte, hvilket, om icke alla tecken bedraga, otvifvelaktigt på visst sätt i vigt och betydenhet mycket kommer att öfverträffa atminstone sina närmast föregångare. Beklagligen lärer likväl denna riksdag icke blifva vigtig i denna mening, som skulle man våga alt hysa ens de aflägsnaste förhoppningar, att vid densamma skola afgöras någon eller några af alla dessa högst behöfliga reformer, bland hvilka flera sedan snart ett halft århundrade tillbaka utgjort föremål för nationens varmaste önskningar. Bort således med alla drämmar om möjligheten att något li uträttas i och för den alltmera trängande representationsfrågan, eller i och för antagandet at dessa efter vår tids fordringar för längesedan uppgjorda förslager till ny civilkrim inaloch kyrkolag, eller för åstadkommandet af sjelfständiga kommunal-styrelser, eller för en sådan organisation af krigsmakten att denna, med mindre enorma kostnader än nu, likväl, på sätt hr Stjernsvärd köreslagit(?) bättre motsvarar ändamålet, för så vidt med densamma skall afses landets försvar, eller få en efter tidsförhållandena Jämpad förändring af presterskapets! nuvarande förhatliga aflöningssätt m. m., m. m. De goda riksdagsmännen kunna säkerligen v.ra lugna för att nu icke blifva besvärade med saker ar nyssnämnda beskaffenhet; och skulle än en och annan ur de foll vada riksstånden framkomma med förslager till undanrödjande af någon del af allt det murkna, hvaraf samhällskroppen lider, under påstående att ett folks institutioner böra lämpas efter den grad af bildning och kultur, på hvilken detsamma befinner sig, så kan man vara viss på attsådant skall blifva betraktadt såsom snart sagdt samhällsfientliga attentater af alla dess: medeltidsmän och junkrar, hvilka för ni rande synas hafva åtagit sig att lyckligg det ännu kärnfriska svenska folket. Sällan har nemligen reaktionen höjt hufvudet högre än nu; och då det yttre Ryssland, efter sin gamla vana, genom diplomatiska slingerbultar, lyckats komma tämligen helskinnad ur den svåra klämma, hvaruti det nyligen befunnit sig, så lider det väl ej något tvilvel, att ju det inre Ryssland, eller barbariets sjilafri der hos oss, ärvenledes skola försöka på att utveckla en så hög grad af verksamhet och tilltagsenhet som möjligt. rer kunna Kunde man nu blott riktigt lyckas uti att släcka denna sista lifsgnista, som ännu håller nationen någorlunda vaken; att tillintetgöra dess tryckfrihet, den utan jemförelse dyrbaraste af de få frioch rättigheter, vi ännu äga, så hade man ju riktigt vunnit spelet. Det heter väl, kan man tänka, att frågan endast gäller att förändra tryckfrihetslagen från grundlags till civillags natur, således icke precist att nu straxt förändra densamma till sitt innehåll; men hvad man lärer åsyfta, sedan det blir möjligt att blott genom tre stånds beslut kunna omskapa denna lag, det är verkligen allt för uppenbart, för alt icke at enhvar med någorlunda sundt förnuft kunna begripas och inses. I egenskap af grundlag kan tryckfrihetslagen, såsom bekant är, nu icke förändras utan att borgareoch bondestånden, hvart och ett för sig, bitallor en dylik förändring, men såsom civillag kan den — — —