Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1856, sida 3

Menniskans lif ifrån vaggzan till griftan. Är ju en blandning af tvitvel och hopp. Allt hvad vi älska i grafven skall gömmas; Allt hvad vi lidit der ofvan skall glömmas. Löst utur stoftets och jordlifvets band Själen sig höjer mot stjernornas land. Du ädle, som döden har bortryckt! ditt minne I tacksamma bröst des lefvande står. Så rent var ditt Herta, så ädelt ditt sinne, Så känsligt vid nölen och lidandets tår. När vårsolen glänste kring dalar och höjder, Naturen uppvaknat till sommarens fröjder, Då längtade du till det tysta tjäll. Der allt är så fridfullt från morgon till qväll. Der hvilar du lugnt ifrån jordlifvets strider (Ty hvem af oss kallar ej lifvet en strid?) Befriade anden ej kämpar, ej lider, Den funnit Guds kärlek, den vunnit sin frid Hur enkel, hur sann är ej denna lära: Förgängligt är lifvet, fåfänglig dess ära, Blott döden kan skänka hvad litvet ej gaf: Åt själen Guds rike — åt stoftet en graf. äs oe dä SEINE SEEN SRA NL MSRP TIER SPA SPARAS