närmade sig, inträngde en solsträle, en ljus och klar solstråle genom mörkret och uppvärmde min själ. Några vänliga ord af en sjuttonärig flicka, som jag ända ditintills betraktat och behandlat som ett barn, bemannade mig åter. Blott ett enda qvinligt väsen har på min väg kommit mig till mötes. Vi träffades i de dödas stad. Hon stod lutad mot ett grafkors och talade med mig om N.; jag blef lugnare. — Vi se hvarandra i morgon, sade hon och räckte mig handen. Det var tårar i hennes ögon, och ett småleende på hennes läppar. — Ja, i morgon, svarade jag, oeh länge följde min blick den ungdomltga gestalten, medan den aflägsnade sig. Detta hände den 19 Juli 1834.