Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1856, sida 3

Men innan sådan hann anlända, hade Sjögren upphört att kunna hålla sig uppe och sålunda omkommit. Vid sedermera anställd draggning påträffades hans lik. Vaa. . Styckegods. En ömklig tiftdragelse har i medlet af Mars månad ägt rum i granskapet af Dyrö i Norge, på gården Hemmingsjord. Tvenne små flickor, den cna I, den andra 13 år gammal, skulle gå ett ärende till granngärden, som låg på omkring en fjerdedels mils afständ ifrån nämnde gård; de uträttade sitt ärende och begåfvo sig samma dag på hemvägen. men på ungefär 2 å 3 bösseskotts afständ ifrån hemmet öfverföllos de af storm och snöyra. Ett stycke på sidan om vägen upptäckte de en bjö K dunge, bakom hvilken de satte sig. Den medförda hunden sprang om natten hem och tjöt förfärligt. Hustrun såg visserligen hunden återkomma hem och hörde dess tjutande, men tänkte icke på någon olyeka, trodde sina barn vara i fullkomlig säkerhet på granngården och var lugn den dagen. Följande dagen tog hon hästen och, körande efter hunden, som visade flera underliga åtbörder, ledsagade af tjutningar, erfor hon snart sitt förfärliga öde. Sedan hon kört ett litet stycke, vek hunden af v gen; dess tjut tilltog, och vid den lilla björkdungen började hunden krafsa och sparka. Den olyckliga modren följde hunden och såg nu sina två barns lik sittande bredvid hvarandra. Naiv gudstjenst. Uti va v. Humbolats resor i det curopeiska och asiatiska Ryssland meddelas en intressant skildring af ett kalmuckstempel, ur hvilken skildring vi läna följande utdrag: Vid högra sidan af dörren stod en bön-maschin, bildad af en större och en mindre trävals, hvilka uti en konstmessigt utskuren och prydligt målad låda voro fästade vid en spindel, och genom ett snöre kunde vridas fram och tillbaka. Den sättes i synnerhet i rörelse, då det är oväder, storm och dylikt, som vittnar om gudarnes vrede. Det tomma rummet i valsarna är uppfyldt af böner, skritna på pappersremsor, tätt sammanrullade och stälda till hvarje serskild Gud. Den öf sta, mindre valsen innehåller böner till gudar af första rangen, och inuchållet af den större är bestämdt för gudarne af andra och tredje rangen. I farans stund sättas bönerna i verksamhet, 1y deras rörelse i maschinen är enligt presternas försäkran lika ändamålsenlig, som läpparnes rörelser vid bönernas uttalande. Utanför templet svajade på en röd stång en flagga, på hvilken Lkaledes en bön var skrifven. Denna flagga bad, då den rördes af vinden; ju häftigare det stormade, desto ifrigare och flitigare bad den, så att det på sätt och vis öfverlemnas åt de kalmuckiske gudarne sjelfve att efter behag lita tillbedja sig. Huru godkända dessa medel äro, synes at följande beskrifning på en storm: Liksom kaptenen på ett stormhotadt fartyg, så utdelade Laman här de nödiga befallningarna. Andra gudabilder uppstäldes på altaret, rundt omkring pä väggarna upphängdes helgonbilder, andra öfverhöljdes, och en person sattes till bön-maschinen. IIvar och en gjorde sin pligt. Likväl tilltog stormen så, att jag började frukta, att den skulle rycka hela templet med sig. En häftig vindstöt bräckte två af sparrarne och tycktes vilja bana sig väg in uti templet, men i detta ögonblick kommenderade Laman afslöjningen af den förnämsta gudabilden, hvarefter det lyckades ett par af presterne att surra de bräckta sparrarne och få dem fastgjorda. Kort derefter upptäckte jag, att flaggan, som stod utanför, och som hittills med sin bedjande tunga svajat duktigt, nu vecklat sig omkrig stången och derigenom blitvit stum. mästaren uppmärksam härpå, fick han brådtom att åter göra flaggan klar, och under tiden höll jag bönmaschinen i gång. Vi fjorde allt, hyad i mensklig förmåga står, för att få en storm att lägga sig, och det blef äfven lugnt igen. Anekdot om ryske kejsaren. En Königsberger-tidning meddelar följande anekdot, för hvars tillförlitlighet den likväl ej går i borgen: Vid en diner i ett hus i 8:t Petersburg hade gästerna vid bordet börjat tala om de nuvarande politiska förhillandena och dervifl råkat fälla åtskilliga mindre gynnsamma utlåtanden om kejsar Alexander, hans regeringsåtgärder och framför allt om den nyligen afslutna freden. Kort derefter emottog enkekejsarinnan ett anonymt bref, som angaf förhållandet och meddelade namnen på värden och hans femton gäster. Sedan kejsaren at sin moder erhållit skrifvelsen och inhemtat dess innehåll, lät han efterskicka värden, berättade hvad han hört om denne och hans vänner, och befallde honom uppgifva namnen på samtliga gäster, som vid ifrågavarande tillfälle varit närvarande. Värden uppräknade sexton namn; det namn, som saknades i den anonyma skrifvelsen, tillhörde således utan tvifvel den hemlige angifvaren. Denne, som befanns vara en örverste vid gardet, efterskickades, och kejsaren tilltalade honom med följande ord: Ni tyckes hafva en viss böjelse, likasom talang, för att tjena i polisen eller gensdarmeriet; om ni så vill, må ni inträda i endera at dem, men för gardet passar ni icke. Om ni å andra sidan föredrager att helt och hållet lemna tjensten, så finner ni ert afsked färdigt. Sykofanten tog kejsarens vink i akt och lemnade sin tjenst. Värden slapp undan med en varning för framtiden. (Insändt.) Då jag gjorde maschin