len mest slående ironi på svenska folkets beprisade sjelfbeskattningsrätt, lägga tydligae än något annat absurditeten af vär närvarande representation i dagen. Och likväl gifrves den möjlighet, att äfven med den närvarande repregentationen mildra vådorna af cn sådan sakernas stallning. Det kunde ske derigenom, att en stark enighet framkallades mellan borgareoch bondestånden och att genast vid riksdagens början dessa stånd öfverenskomme om de grundsatser de skulle följa, i fråga om beviljandet af anslag. Såsom ett hufvudvilkor för alla anslag borde genast fastställas, alt regeringen antoge ett progressivtliberalt system. Såvida man ej kan föreställi sig, att oturen med lottospelet i förstärkta statsutskottet skulle så förfölja de båda folkvalda stånden, att de skulle alltjemt förlora, så borde hiraf följa, att dock så många anslagspropositioner blefve afslagna, att regeringen såge sig nödsakad, att ändra sitt system efter den egentliga representationens vilja. Likasom Englands regering blifvit, ungefär på den vägen, beroende af underhuget, så skulle, på ofvannämnde sätt, äfven vi, med våra bristfälliga representativa former, kunna bringa ett parlamentariskt styrelsesätt till stånd. Mången skall kanske förebrå oss att vi på förhand, med fullkomlig öppenhet, lägga en sådan riksdagsplan i dagen. Men det är så vårt sätt. Vi lemna åt andra, att inom hemliga sällskaper och andra mystiska sammanträden spinna sina politiska trådar. Det som ej tål att ärligt läggas i dagen, vilja vi ej vara med om. Och en god sak förlorar ej uppå, att framläggas till offentligt bedömmande och allmänhetens pröfning. Såsom sakerna nu stå, är det den egentliga representationens både rättighet och skyldighet, att inom den strängaste laglighets gränser söka göra konstitutionen och rådgifvareansvarigheten till en sanning. Den blifvande riksdagen kan härigenom komma att mägtigt inverka på fäderneslandets blifvande öden. Samtidigt härmed har den många andra frågor af positiv betydelse, att genomföra, hvarom framdeles torde blifva tillfälle att tala. Derföre finna vi ock det af Ö. C. uppställda programmet både alltför negativt och alltför inskränkt.