Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1856, sida 2

de ryska sullmäktige en hyllningsgärd för deras försonliga hållning. I mötet d. 4 Mars ösverenskoms, att en generalkommission skulle utnämnas för att undersöka och bestämma gränsen emellan Ryssland och Turkiet i Asien och ingifva rapport derom inom åtta månader efter fördragets undertecknande. Svarta hafvets neutralisation beslöts utan invändning. Några anmärkningar gjordes af lord Clarendon rörande Nicolajeff. Grefve Orloff, som dock påstod att neutralisationsprincipen endast kan tillämpas på kusterna och ej på det inre af landet, lofvade emellertid, i sin suveräns namn, att icke tillåta att andra krigsfartyg bygdes i Nicolajeff, än dem, som fördraget bestämde. De två enda krigsfartyg som finnas qvar i Nicolajaff skulle sändas till Östersjön genast efter fördragets afslutande. I mötet den 6 Mars utsträckte grefve Orloff förbindelserna att icke hålla några krigsfartyg till Azoffska sjön, alla Svarta hafvets flodmynningar och de vatten, hvilka hafva gemenskap dermed. I samma möte diskuterades den fria farten på Donau. Den 8 Mars hölls diskussion angående regleringen af ryska gränsen. I detta möte rådgjorde kongressen rörande frågan om DO-— naufurstendömena. Franska utrikesministern föreslog Moldaus och Walachiets förening till en enda stat, och engelska utrikesministern understödde honom, i det han påstod, att man borde fästa afsecnde på befolkningarnes önskningar, för hvilka det alltid, som han sade, är godt att hysa aktning. Turkiets fullmäktige bestred propositionen, och han understöddes af den österrikiske sullmäktigen. Grefve Walewski vidhöll sitt påstående, men bekämpades ånyo af Österrikes fullmäktige. Hr de Bourqueney svarade och understödde föreningsförslaget; hr de Cavour understödde det likaledes; slutligen förklarade grefve Orloff, att Ryssland äfven uttryckligen understödde detsamma. Men då den turkiske fullmäktigen svarade, att han icke var befullmäktigad att följa diskussionen på denna väg, så uppsköts frågan. Den 10 Mars förehades regleringen at ryska gränsen. Grefve Walewski föreslog, att Preussen skulle inbjudas att deltaga i konferensen. En amnesti beslöts. Den 12 Mars öfverenskom man, att en kommission skulle sändas till Donaufurstendömena, och att, i sammanhang dermed, en konvention skulle afslutas, enligt hvilken sultanen skulle offentliggöra furstendömenas nya organisation. Samma ämne diskuterades den 14 Mars. Protokollerna för den 18, 22 och 24 Mars hafva afseende på redaktionen af texten i fördraget. Den 25 Mars föreslog baron Brunnov, för Ryssland, en ny redaktion af artiklarne i afgcende på omnämnandet i fördraget af sultanens firman rörande de kristne.) På grefve VWalevski och lord Clarendons anmärkningar togs denna proposition tillbaka. Under samma möte sysselsatte man sig med frågan om upprättandet af handels:örbindelser emellan de kontraherande makterna, då kriget upphäft de gamla konventionerna med Ryssland. Lord Clarendon föreslog att man, i afvaktan af reglementet för de nya förbindelserna, kunde stipulera en behandling såsom af de mest gynnade nationer. Då de ryske fullmäktige icke hade några instruktioner, blef frågan uppskjuten. Samma fråga uppstod rörande handelsförhållandena med Turkiet. Ali Pascha tillskref allt det trassel som rädt i makternas handelsförbindelser med Turkiet, just de privilegier, som Europerna låtit gifva sig, och hvilka fullkomligt tillintetgöra turkiska regeringens kraft och vilja. Kongressen insåg nödvändigheten att revidera Portens handelsförbindelser med de andra makterna, äfvensom de i Turkiet boende främlingarnag ställning, och han uttryckte den önskan, att en öfverläggning härom måtte företagas i Konstantinopel straxt efter fredsslutet. Rörande artikeln om Servien begärde hr de tillfredsställande försäkringar angående deras regerings afsigter i afseende på Montenegro. De ryske fullmäktige svarade, att, ehuru detta ämne låge utom diskussionen, de icke tvekade Buol, att de ryske fullmäktige måtte afgifva